Våldtäkt och frihetsberövande ledde till sänkt straff i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål där den tilltalade tidigare dömts av tingsrätten för flera vålds- och frihetsbrott, samt narkotika- och vapenbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i vissa delar, bland annat genom att bedöma gärningen under åtalspunkten om frihetsberövande som olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, och genom att justera bedömningen av våldtäktsåtalet. Fängelsestraffet sattes ned till två år och nio månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter mot den tilltalade. Enligt den del av tingsrättens dom som hovrätten prövade dömdes han för misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, våldtäkt, egenmäktigt förfarande, grovt egenmäktigt förfarande, narkotikabrott och brott mot vapenlagen. I hovrätten hade vissa delar av målet inte överklagats i skuldfrågan, och hovrätten konstaterade därför att den tilltalade skulle dömas för olaga hot, två fall av grovt egenmäktigt förfarande, misshandel, egenmäktigt förfarande, två fall av narkotikabrott och brott mot vapenlagen enligt tingsrättens redan avgjorda delar.

För gärningarna den 30 december 2018 anslöt hovrätten sig till tingsrättens bedömning och fann att den tilltalade skulle dömas för misshandel och olaga hot mot målsäganden.

För gärningarna den 2 juni 2019 prövade hovrätten åtal för misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot och egenmäktigt förfarande. Hovrätten kom fram till att det var utrett att den tilltalade hade misshandlat målsäganden genom att slå henne i huvudet, men inte på kroppen. Hotet bedömdes som olaga hot efter att han uttalat att han skulle döda henne. Hovrätten fann också att han fört bort målsäganden mot hennes vilja och att han därför skulle dömas för olaga frihetsberövande, men som mindre grovt brott. Vidare dömdes han för egenmäktigt förfarande eftersom han tog målsägandens telefon och åkte därifrån med den.

När det gällde misshandeln den 6 september 2019 fann hovrätten att den tilltalade och en medtilltalad hade misshandlat målsäganden tillsammans och i samförstånd. Hovrätten ansåg att bevisningen visade att den medtilltalade var den kvinna som angrep målsäganden medan den tilltalade höll fast henne.

För våldtäkten den 20 december 2020 fann hovrätten att den tilltalade hade genomfört samlag med målsäganden utan att hon deltog frivilligt. Hovrätten bedömde att den tilltalade förstått att hon inte ville ha samlag. Åtalet för våldtäkt bifölls därför.

Hovrätten hänvisade även till tingsrättens tidigare dom i de delar som inte ändrades, där den tilltalade bland annat dömts för ytterligare vålds-, narkotika- och vapenbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten i de överklagade delarna samt viss ytterligare utredning. Förhören från tingsrätten spelades upp, och hovrätten tog även del av kompletterande skriftlig bevisning. Tilläggsförhör hölls med den tilltalade och en målsägande.

I fråga om gärningarna den 2 juni 2019 lade hovrätten målsägandens uppgifter till grund för bedömningen, med stöd av ett vittnesmål och fotografier. Hovrätten fann att berättelsen var tillräckligt styrkt för att visa både misshandel, olaga hot, olaga frihetsberövande och egenmäktigt förfarande. Hovrätten ansåg att den tilltalades och medtilltalades uppgifter var knapphändiga, delvis motstridiga och inte trovärdiga nog att rubba bevisvärdet av åklagarens bevisning.

När det gällde våldtäkten den 20 december 2020 ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga, trots att hon varit osanningsenlig om vissa omständigheter som inte hade samband med gärningen. Hennes berättelse fick starkt stöd av ett vittnesmål och visst stöd av ljudfiler som den tilltalade i hovrätten hade medgett att han spelat in. Hovrätten fann att det var styrkt att samlaget inte skett frivilligt och att den tilltalade förstått detta. Den tilltalades nya uppgifter i hovrätten bedömdes som tillrättalagda och föga trovärdiga.

För misshandeln den 6 september 2019 ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter starkt stöddes av vittnesmål och fotografier. Hovrätten fäste ingen avgörande vikt vid att anmälan skedde senare. Den tilltalades och den medtilltalades uppgifter bedömdes inte tillförlitliga och rubbade inte åklagarens bevisning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att gärningen under åtalspunkten om olaga frihetsberövande bedömdes som olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, och att våldtäktsbedömningen enligt brottsbalken justerades genom att hovrätten tillämpade 6 kap. 1 § första stycket 1 brottsbalken men inte 3 punkten i samma stycke. Fängelsestraffets längd bestämdes till två år och nio månader, vilket innebär att hovrätten satte ned straffet jämfört med tingsrättens tre år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Den tilltalade blev fortsatt skadeståndsskyldig gentemot båda målsägandena, och hovrätten ändrade inte skadeståndsbeloppen. Även den medtilltalade förblev skadeståndsskyldig för gärningen den 6 september 2019. Beslagen skulle bestå. Hovrätten fastställde också sekretessen för uppgifter som kunde röja en målsägandes identitet och förordnade att samma sekretess skulle gälla i partsbilagan.

Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten uttalade att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet och att det därför fanns skäl för fortsatt häktning. Försvaret i hovrätten fick ersättning av allmänna medel, och staten skulle svara för kostnaden.