Ungdomsvård efter urkundsmissbruk och våldsamt motstånd

Den tilltalade döms för både missbruk av urkund och våldsamt motstånd. Tingsrätten bestämde påföljden till ungdomsvård och slog samtidigt fast att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden. Domstolen fann också att den tilltalade ska ersätta försvararkostnaderna, medan staten ska stå för kostnaderna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten missbruk av urkund enligt 15 kap. 12 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 24 april 2026 på en plats i Sundsvall hade missbrukat annans identitetshandling genom att åberopa den som gällande för sig själv, vilket innebar fara i bevishänseende. Den tilltalade bestred ansvar men medgav att hon agerat på det sätt som påstods.

Den andra punkten gällde våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade den 25 april 2026 hade satt sig till motvärn genom att spänna armarna och sparka med benen för att hindra poliser i deras myndighetsutövning när hon hade omhändertagits och skulle fotograferas i utredningssyfte. Den tilltalade medgav att hon kunde ha spänt armarna men förnekade att hon sparkat för att hindra poliserna.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen stödde att den tilltalade hade agerat på det sätt som åklagaren påstått i fråga om missbruk av urkund. Domstolen hänvisade till den tilltalades erkännande, vittnesuppgifter och den skriftliga bevisningen. Eftersom det inte framkommit några omständigheter som gjorde okunskapen om brottsligheten uppenbart ursäktlig fann tingsrätten att gärningen var begången med uppsåt.

När det gällde våldsamt motstånd lade tingsrätten vikt vid polisens berättelse. Vittnet, en polisman, uppgav att den tilltalade under transport och vid fotograferingen var utagerande, att hon motsatte sig fotografering, spände armarna och sparkade kraftigt med benen när hon fördes ur polisfordonet, samt att hon sparkade mobiltelefonen ur handen på polisen som skulle fotografera henne. Tingsrätten fann genom detta vittnesmål att den tilltalade handlat som åklagaren påstått och att det var ställt utom rimligt tvivel att hon gjort sig skyldig till våldsamt motstånd på tid och plats som angetts i åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för missbruk av urkund, begånget den 24 april 2026, och för våldsamt motstånd, begånget den 25 april 2026. Påföljden bestämdes till ungdomsvård enligt gällande vårdplan. Tingsrätten utgick från att straffvärdet för gärningarna motsvarade fängelse en månad för en fullt straffmyndig person, men beaktade att den tilltalade var 17 år och att hon redan var föremål för vård enligt LVU.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararen tillerkändes ersättning med 13 414 kronor, varav 10 732 kronor avsåg arbete och 2 682 kronor mervärdesskatt. Staten ska stå för kostnaderna, och den tilltalade behöver inte återbetala försvararkostnaden.