Djurplågeri ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för djurplågeri efter brister i djurhållningen av nötkreatur och får under perioden den 22 februari 2024 till den 26 september 2024. Tingsrätten bedömde att han underlåtit att utfodra djuren tillräckligt, att hålla liggytor och förvaringsplatser torra och rena, att se till att djuren rengjordes och att tillkalla veterinär när det funnits anledning till det. Däremot ansåg domstolen att den påstådda bristen att någon sjukbox inte funnits inte skulle ingå i det brott som han dömdes för.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte talan mot den tilltalade för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård otillbörligen utsatt nötkreatur och får för lidande. Gärningsbeskrivningen omfattade att han underlåtit att utfodra djuren, eller att ge dem lämpligt och adekvat foder, vilket hade medfört att flera djur varit i underhull. Den omfattade också att han inte hållit utrymmen som liggytor och förvaringsplatser torra och rena, att han inte sett till att djuren rengjorts från gödselförorening och smuts, att han inte tillkallat veterinär när det funnits anledning till det samt att han inte sett till att någon sjukbox funnits, vilket enligt åtalet hindrat sjuka djur från att hållas avskilda trots tecken på avmagring och pälsavfall. Gärningen angavs ha skett i vart fall mellan den 22 februari 2024 och den 26 september 2024.

Den tilltalade nekade till både djurplågeri och brott mot djurskyddslagen. Han bestred särskilt att liggytorna, rengöringen och sjukboxfrågan varit bristfälliga och uppgav att han gjort sitt bästa för att hålla djuren och liggytorna rena samt kunnat ställa upp sjukbox efter behov. När det gällde utfodring och veterinärkontakt uppgav han att han efter bästa förmåga utfodrat djuren och tillkallat veterinär vid behov.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på omfattande skriftlig bevisning, bland annat kontrollrapporter, veterinärutlåtande, fotografier och tjänsteanteckningar, samt förhör med de personer som lämnat utlåtanden i utredningen. Domstolen konstaterade att en kontroll den 22 februari 2024 visade att flera nötkreatur var raggiga, smutsiga och magra, att flera djur hade bortskavd päls och att även fåren var magra. Vid en senare djurskyddskontroll den 4 april 2024 framkom flera brister, bland annat att många djur var i underhull, att djuren inte fått tillräcklig tillsyn, att sjukboxar och kalvningsboxar saknades, att många nötkreatur var smutsiga och hade gödselföroreningar samt att det fanns kadaverdelar från får eller lamm vid fårens ligghall.

Veterinären som besökte gården den 18 april 2024 bedömde enligt utlåtandet att djuren inte hade erbjudits tillräckliga mängder foder eller foder av acceptabel hygienisk kvalitet, vilket lett till svält och avmagring. Utlåtandet angav också att bristande rutiner för utgödsling, ströning och rengöring hade gjort att många djur var kraftigt gödselförorenade. Tingsrätten fann att den tilltalades invändningar om blöt vår och tillfälliga förhållanden inte motbevisade de återkommande bristerna, eftersom flera kontroller visade samma problem. Domstolen ansåg vidare att utredningen visade att han måste ha förstått att djuren led och att han inte gjort tillräckligt för att avhjälpa lidandet.

Tingsrätten bedömde att det var styrkt att den tilltalade underlåtit att tillräckligt utfodra sin besättning, underlåtit att hålla liggytor och förvaringsplatser torra och rena, underlåtit att se till att djuren rengjordes och underlåtit att tillkalla veterinär när det funnits anledning till det. När det gällde påståendet om avsaknad av sjukbox ansåg domstolen att det var en brist i djurhållningen men att det inte visats att detta i sig inneburit ett lidande som skulle omfattas av djurplågeriet. Den delen ingick därför inte i fällandet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 80 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 4 000 kronor. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade fängelse i fem månader, men valde ändå en icke frihetsberövande påföljd eftersom brottet inte ansågs vara av sådan art att fängelse skulle väljas. Domstolen tog också hänsyn till att den tilltalade enligt belastningsregistret endast förekom i två avsnitt som gällde godkända ordningsböter och att frivården inte bedömde att något övervakningsbehov fanns.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också betala tillbaka 2 500 kronor av kostnaderna till staten. Ett målsägandebiträde eller försvarare, vars ersättning enligt domen bestämdes till 27 783 kronor, fick ersättning av staten.