Mordfallen ledde till livstids fängelse – hovrätten ändrade bara skadeståndet för två syskon

Hovrätten har prövat den tilltalades överklagande av tingsrättens dom i ett mål om två mord, grovt hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott. Hovrätten fastställde i allt väsentligt tingsrättens dom, inklusive livstids fängelse, utvisning och fortsatt häktning, men ändrade skadeståndsdomen så att två skadeståndsyrkanden ogillades.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom. Den tilltalade yrkade att åtalet för mord skulle ogillas och att skadeståndskraven som följde av det också skulle falla. Han begärde dessutom att hovrätten under alla förhållanden skulle ogilla två särskilda skadeståndsyrkanden och lindra påföljden.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för mord vid två tillfällen den 2 september 2025, grovt hot mot tjänsteman den 3 september 2025 och grovt vapenbrott under perioden 2–3 september 2025. Hovrätten konstaterade att den tilltalade, i enlighet med sitt erkännande, hade skjutit målsägandena till döds på angiven tid och plats. Frågan i hovrätten var i stället om han hade befunnit sig i nödvärn eller haft anledning att tro att han gjorde det, och därför skulle vara fri från ansvar.

Hovrätten tog del av samma huvudsakliga utredning som tingsrätten, inklusive uppspelade förhör. Den hörde också ytterligare personer på begäran av vissa målsägande. Av utredningen framkom bland annat uppgifter om den avlidnes familjerelationer och hur nära syskonen stod varandra.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bevisvärdering och gjorde samma slutsatser i skuldfrågan. Domstolen ansåg att den tilltalades uppgifter om händelsen i bilen var vaga och detaljfattiga. Hovrätten lade också vikt vid omständigheter som talade emot att han befunnit sig i nödvärn, bland annat att det saknades biologiska spår från målsägandena på vapnet, att målsägandena befann sig på visst sätt i bilen, att skotten avlossades på ett visst sätt och att den tilltalade bara måste ha befunnit sig mycket kort tid i fordonet.

Vidare ansåg hovrätten att den tilltalades agerande efter händelsen talade emot hans version. Han tog med sig vapnet, pratade i telefon under färden från brottsplatsen och ammunition till vapnet påträffades på flera ställen i hans bil samt i en tygpåse som han höll när han greps. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att hans förklaring till varför han befann sig i Göteborg var en efterhandskonstruktion. De omständigheter som framkommit kring en telefon, meddelanden och föremål i bilen talade enligt hovrätten för att han hade besökt Göteborg i syfte att begå brottsliga gärningar.

Mot denna bakgrund fann hovrätten att nödvärnsinvändningen var obefogad och att det inte förelåg någon nödvärnssituation. Eftersom någon rätt till nödvärn inte förelåg kunde han inte heller gå fri på grund av nödvärnsexcess. Hovrätten slog fast att han uppsåtligen avlossade sammanlagt fyra skott mot målsägandena som båda avled av sina skador. Därmed skulle han dömas för två fall av mord. Hovrätten ändrade alltså inte tingsrättens skuldavgörande.

Hovrätten stod också fast vid att den tilltalade skulle dömas för grovt hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott, i enlighet med tingsrättens dom i de delar som inte hade överklagats.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde att den tilltalade skulle dömas för två fall av mord, grovt hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott. Påföljden bestämdes till fängelse på livstid, vilket innebar att hovrätten stod fast vid tingsrättens straffmätning. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att gärningen var så kvalificerat allvarlig att livstids fängelse var motiverat. Domstolen betonade att morden varit välplanerade och att de haft bakgrund i och varit ägnade att framkalla en konflikt mellan grupper där skjutvapen användes.

Hovrätten fastställde även utvisningen från Sverige. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas.

När det gällde skadeståndet gjorde hovrätten endast en ändring. Tingsrättens dom stod fast beträffande övriga skadeståndsfrågor, men hovrätten ogillade skadeståndsyrkandena från två syskon. Hovrätten ansåg att det visserligen var visat att de hade lidit psykiskt av broderns död och att familjen hade stark sammanhållning, men att det inte var visat att relationerna gått utöver normala nära syskonrelationer på det sätt som krävs för ersättning när syskon inte bott tillsammans med den avlidne. Därför ogillades deras yrkanden. I den delen ändrades tingsrättens dom.

Hovrätten lämnade också tingsrättens beslut om beslag och sekretess i huvudsak oförändrat. Den tilltalade ålades inte någon ny påföljd utöver livstids fängelse, utvisning och fortsatt häktning. Han skulle betala avgift till brottsofferfonden enligt tingsrättens dom, men hovrättsdomen i den tillhandahållna texten ändrar inte den punkten.