Grovt dopningsbrott i flera led prövades i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande i ett mål om grovt dopningsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i flera delar, bland annat genom att ogilla åtalet mot den tilltalade i en del av åtalspunkt 3, justera rubriceringen i åtalspunkt 2 och sänka fängelsestraffet från 2 år 6 månader till 2 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades hantering av dopningsmedel under två tidsperioder, den 11 februari 2021 till den 3 mars 2021 vid två tillfällen enligt tingsrättens dom, samt en ytterligare hantering som behandlades som åtalspunkt 3. Åklagaren gjorde i hovrätten gällande att den tilltalade hade förvärvat dopningsmedel i överlåtelsesyfte, eller i vart fall innehaft dem i överlåtelsesyfte, och att handlandet utgjorde ett led i en verksamhet som bedrevs yrkesmässigt eller i större omfattning.

Hovrätten prövade åtalspunkt 2 och 3 utifrån tingsrättens domsbilaga. När det gäller åtalspunkt 2 fann hovrätten att utredningen inte visade att den tilltalade hade vidtagit åtgärder för att erhålla äganderätt till dopningsmedlen. Den tilltalade dömdes därför inte för förvärv, utan för olovligt innehav i överlåtelsesyfte.

När det gäller åtalspunkt 3 fann hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade innehaft de dopningsmedel som fanns i ett förråd, men inte att hon hade förvärvat dem. Däremot ansåg hovrätten inte att det var visat att hon hade haft del i den hantering som avsåg de tabletter som omfattades av åtalet. Åtalet mot henne ogillades därför i den delen.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt dopningsbrott och bestämt påföljden till fängelse i 2 år 6 månader. Hovrätten ändrade alltså utfallet till att den tilltalade dömdes för ett fall av grovt dopningsbrott men med ett kortare fängelsestraff.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i allt väsentligt samma utredning som tingsrätten, inklusive inspelade förhör. För åtalspunkt 2 ansåg hovrätten att mängden dopningsmedel var så betydande att innehavet uppenbart utgjorde ett led i en större verksamhet och att innehavet skett i överlåtelsesyfte. Brottet bedömdes därför som grovt.

För åtalspunkt 3 gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten i frågan om den tilltalades delaktighet. Hovrätten fann att det inte var visat att hon kände till att förrådet skulle användas för dopningshantering när hon hjälpte till att bygga hyllor där. Hovrätten ansåg också att de åtgärder hon vidtagit, som att adressera kuvert och lämna in ett paket för postbefordran, skett på den andre tilltalades instruktioner. Det talade mot att hon agerat tillsammans och i samförstånd i den verksamhet som bedrevs i förrådet.

Hovrätten fäste även vikt vid att hon inte självständigt haft tillgång till förrådet och att det inte var visat att de dopningsmedel hon sett och i viss mån hanterat var samma preparat som de som senare påträffades vid husrannsakan. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att hon hade innehaft just de dopningsmedel som åtalspunkt 3 avsåg. Åtalet i den delen ogillades därför.

Vid rubriceringen betonade hovrätten att den stora mängden dopningsmedel i sig talade för grovt brott och att hanteringen förutsatte både avsättning och organisation. Hovrätten ansåg också att den tilltalades befattning varit osjälvständig och av underordnad betydelse när straffvärdet bestämdes.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt dopningsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år. Hovrätten ansåg att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga med hänsyn till straffvärdet och brottets art.

Hovrätten ändrade även tingsrättens beslut om förverkande. Yrkandet om förverkande av ett par lågskor ogillades och beslaget hävdes. I övrigt skulle de beslag som tingsrätten hade bestämt fortsatt bestå.

Den tilltalade hade varit häktad, och hovrätten beslutade att hon skulle stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft mot henne. I tingsrätten hade den tilltalade också ålagts att betala avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Uppgiften om ändring i denna del framgår inte av hovrättens beslut, varför den inte redovisas som ändrad.