Grovt bokföringsbrott ledde till fängelse

Den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott vid tre tillfällen efter brister i bokföringen i ett bolag under tre räkenskapsår. Tingsrätten fann att bokföringen inte uppfyllde lagens krav och att bristerna var så omfattande att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år och sex månader. Den tilltalade meddelas också näringsförbud i tre år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt om grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade varit faktisk företrädare för ett bolag med säte i Malmö och ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Åklagaren gjorde gällande att han hade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att låta bokföra affärshändelser utan att verifikationsmaterialet bevarats på ett betryggande sätt, att underlaget varit bristfälligt eller inte bedömbart, och att detta skett under tre räkenskapsår, från den 1 januari 2019 till den 31 december 2021.

För räkenskapsåret 2019 gällde åtalet en brist hänförlig till en insättning bokförd som verifikation A167. För räkenskapsåret 2020 gällde åtalet två brister, verifikation A44 och A173. För räkenskapsåret 2021 gällde åtalet flera brister, bland annat verifikation A7, A65, A73, A76, A77, A103, A210 och A224. Åklagaren menade att bristerna sammantaget var grova eftersom de avsett betydande belopp, varit systematiska och skett i ett uppenbart skatteundandragande syfte.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningen. Han motsatte sig inte fortsatt beslag av det material som tagits i beslag. Tingsrätten utgick från att han varit faktisk företrädare för bolaget och ansvarig för bokföringen. Domstolen prövade därefter om de åberopade bristerna var sådana att bokföringsbrott förelåg och om de nådde upp till grov grad.

Tingsrätten gick igenom de enskilda verifikationerna och fann att det för alla tre aktuella räkenskapsår saknades en mängd verifikationer för de bokförda affärshändelserna. För 2019 konstaterade domstolen att verifikation A167 avsåg en insättning om 2 000 000 kr utan att det fanns tillräcklig dokumentation när den bokfördes. För 2020 fann domstolen att verifikation A44 avsåg en insättning om 1 450 000 kr utan återfunnen verifikation och att A173 avsåg en insättning om 250 000 kr utan tillräckligt underlag. För 2021 fann domstolen att A7 saknade återfunnen verifikation, att A65 och A73 visserligen hade handlingar i pappersform men ändå inte uppfyllde lagens krav, att A210 och A224 saknade återfunna verifikationer och att vissa inköp bokförda som övriga investeringar saknade underlag och inte gick att bedöma som affärshändelser.

Domstolen ansåg att åberopade handlingar och förklaringar från den tilltalade som kommit in i efterhand inte botade de brister som förelåg när bokföringen upprättades. Vid den samlade bedömningen fann tingsrätten att åklagaren hade bevisat de påstådda bristerna i bokföringen. Eftersom bristerna avsåg betydande belopp och sammantaget innebar att det inte varit möjligt att i huvudsak bedöma rörelsens förlopp för något av räkenskapsåren, ansågs huvudsaksrekvisitet vara uppfyllt.

Tingsrätten fann också att den tilltalade haft uppsåt. Domstolen framhöll att den som ansvarar för bokföringen har ett långtgående ansvar och att den tilltalade, som bedrivit företag under lång tid, måste ha förstått att de aktuella underlagen var otillräckliga. Gärningarna bedömdes därför som grovt bokföringsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott vid tre tillfällen, avseende perioden från den 1 januari 2019 till den 31 december 2021. Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 1 år och 6 månader.

Den tilltalade meddelas näringsförbud i 3 år. Förbudet gäller från det att beslutet inte längre kan överklagas. Tingsrätten beslutade också att beslag av räkenskapsmaterial m.m. ska bestå till dess domen fått laga kraft och därefter lämnas ut enligt domen. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kr.

Staten ska stå för kostnaderna för försvararen, och den tilltalade är skyldig att betala ersättning till försvararen enligt domstolens beslut.