Grov förskingring vid avtal om förvaring av pengar

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov förskingring. Hovrätten fastställde i allt väsentligt tingsrättens dom i skuldfrågan, rubriceringen, påföljden och skadeståndet, men ändrade tingsrättens beslut om återbetalning av rättegångskostnader. Den tilltalade ska enligt hovrätten återbetala ett lägre belopp till staten än vad tingsrätten bestämt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde grov förskingring. Enligt hovrätten hade ett muntligt avtal ingåtts mellan målsäganden och den tilltalade om att den tilltalade skulle förvara 300 000 kronor åt målsäganden på ett separat konto i upp till två år. Pengarna skulle inte användas av den tilltalade och skulle lämnas tillbaka när målsäganden begärde det. Hovrätten fann att pengarna fördes över till den tilltalades konto efter att avtalet ingåtts och att målsäganden vid den tidpunkten hade fyllt 18 år.

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov förskingring för perioden den 13 oktober 2020 till den 12 oktober 2022. Hovrätten anges ha gjort samma bedömning som tingsrätten i fråga om skuld och rubricering. Det framgår inte av hovrättstexten att någon annan brottsrubricering eller någon annan åtalspunkt prövades.

Rättens bedömning och bevisning

Utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten. Hovrätten hänvisade till tingsrättens genomgång av bevisningen och anslöt sig till tingsrättens bedömning av trovärdigheten hos förhörspersonerna. Hovrätten noterade dock att ett vittnes uppgifter skulle värderas med viss försiktighet eftersom vittnet är bror till målsäganden. Trots detta fann hovrätten att målsägandens uppgifter fick sådant stöd av den övriga utredningen att de var tillförlitliga.

Hovrätten ansåg det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade och målsäganden hade ingått ett avtal om förvaring av pengarna, att den tilltalade saknat rätt att använda pengarna och att hon haft skyldighet att redovisa för dem. Hovrätten fann också att hennes agerande innebar vinning för henne och skada för målsäganden samt att gärningen begicks med uppsåt. Domstolen konstaterade vidare att avtalet varken var olagligt eller stred mot god sed och därför skyddades av rättsordningen.

Hovrätten instämde därmed i tingsrättens slutsats att åtalet var styrkt. Skuldfrågan och rubriceringen ändrades inte i hovrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom i fråga om påföljd, skadestånd eller sekretess. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom. Den tilltalade skulle också betala skadestånd till målsäganden med 300 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 13 oktober 2020. Hovrätten uppgav att den inte gjorde några andra bedömningar i fråga om påföljd och skadestånd än tingsrätten, och dessa delar stod därför fast.

När det gäller rättegångskostnader ändrade hovrätten tingsrättens dom. Tingsrätten hade beslutat att den tilltalade skulle betala tillbaka 150 959 kronor av kostnaderna till staten. Hovrätten sänkte detta belopp till 120 000 kronor. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska betala tillbaka hela kostnaden i hovrätten för den offentliga försvararen till staten, medan kostnaden i hovrätten för det tidigare målsägandebiträdet ska stanna på staten.

Tingsrätten hade dessutom beslutat om avgift till brottsofferfonden, men hovrättens beslut återger inte någon sådan ändring eller prövning. Av hovrättens beslut framgår inte att den tilltalade varit häktad.