Ringa misshandel och barnfridsbrott vid skilsmässa

Den tilltalade döms för två brott som båda hänför sig till händelser den 21 januari 2025. Tingsrätten fann att han gjort sig skyldig till ringa misshandel och ringa barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till 90 dagsböter om 160 kronor, med 40 dagsböter ansedda som betalda efter frihetsberövandet. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första punkten misshandel den 21 januari 2025. Det påstods att den tilltalade tog tag om målsägandens armar och tryckte ned henne mot en säng. Åklagaren gjorde gällande att detta skedde i en bostad och att målsäganden orsakades smärta och blåmärke. Tingsrätten dömde honom för ringa misshandel.

Den andra åtalspunkten gällde barnfridsbrott den 21 januari 2025. Det påstods att den tilltalade utsatte målsäganden för misshandel enligt den första åtalspunkten och att brottet bevittnades av ett barn som var dotter till den tilltalade och målsäganden. Tingsrätten dömde honom för ringa barnfridsbrott.

Av utredningen framgår att den tilltalade och målsäganden genomgick en skilsmässa och bodde tillsammans med sitt gemensamma barn. Enligt målsägandens berättelse hade de ätit middag när hon gick ut till den tilltalade för att fråga om hans planer för boendet efter skilsmässan. Hon uppgav att han då reste sig, tog tag i hennes armar och tryckte ned henne i sängen med hela sin kroppsvikt. Hon berättade också att hon kände smärta i armarna och att hon efter händelsen såg barnet i rummet. Den tilltalade har medgett att han tog tag i målsäganden och satte ned henne i sängen, men han har förnekat avsikt att skada henne och har förnekat att barnet såg händelsen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse hade högt bevisvärde. Domstolen framhöll att hon berättat återhållsamt, att uppgifterna varit klara, sammanhängande och detaljrika samt att de framstod som självupplevda. Rätten fäste också vikt vid händelserapporten, larmsamtalen, vittnesuppgifter och fotografier. Genom detta ansåg tingsrätten det bevisat att den tilltalade tagit tag om målsägandens armar och tryckt ned henne mot en säng så att smärta och blåmärke uppstått. Domstolen ansåg även att han agerat med uppsåt. Med hänsyn till de lindriga skadorna och det korta händelseförloppet bedömdes gärningen som ringa misshandel.

När det gällde barnfridsbrottet ansåg tingsrätten att det var ställt bortom rimligt tvivel att barnet bevittnat den ringa misshandeln, inte bara dess följder. Domstolen hänvisade bland annat till målsägandens uppgifter om att barnet stod i rummet direkt efter händelsen, till den tilltalades egna uppgifter om att barnet befann sig bakom honom när han var på väg ut ur rummet och till polisernas uppgifter om att barnet spontant sagt att ”pappa har gjort illa mamma på armen”. Rätten fann att den tilltalade måste ha förstått att det fanns en överhängande risk att barnet skulle se eller höra misshandeln men att han trots detta inte avhållit sig från att begå den. Också denna gärning bedömdes som ringa.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för ringa misshandel och ringa barnfridsbrott. Tingsrätten bedömde att det samlade straffvärdet låg på bötesnivå och bestämde påföljden till 90 dagsböter om 160 kronor, sammanlagt 14 400 kronor. Eftersom den tilltalade varit frihetsberövad i fyra dygn ska 40 dagsböter anses betalda.

Han ska också betala en avgift på 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade vidare att staten ska stå för kostnaderna och att ersättningarna till målsägandebiträdena ska utgå enligt de belopp som anges i domen.