Tvist om egendomsvärde ogillades

Tingsrätten ogillade kärandens talan i en tvist om ersättning för påstått borttagen egendom. Käranden hade först begärt handräckning för att få tillbaka viss egendom från svaranden, men ändrade senare sin talan och yrkade i stället att svaranden skulle betala ersättning motsvarande egendomens värde. Tingsrätten fann inte att käranden hade visat att svaranden tagit, förstört eller skadat egendomen på det sätt som påståtts. Domstolen fann inte heller att det var visat att svaranden hade ett guldhalsband i sin besittning. Därmed ogillades käromålet och även yrkandet om ersättning för rättegångskostnad.

Bakgrund och yrkanden

Målet hade överlämnats från Kronofogdemyndigheten efter att svaranden bestritt en ansökan om handräckning. Käranden uppgav att hon och svaranden hade varit i en relation och att de under en tid bott först i svarandens lägenhet och sedan i kärandens lägenhet. Enligt käranden flyttades hennes möbler till svarandens lägenhet för att den skulle kunna hyras ut, medan svarandens möbler flyttades till hennes lägenhet. Hon gjorde gällande att hon tvingades lämna hemmet på grund av hot och våld och att hon därför inte kunde ta med sig all sin egendom när hon flyttade till skyddat boende. När hon senare begärde ersättning i stället för handräckning angav hon att svaranden hade tagit de saker som hon räknade upp i sin talan.

Käranden yrkade att svaranden skulle betala 73 192 kr. Beloppet avsåg enligt henne bland annat en tv, en dammsugare, kläder, skor, parfymer, möbler, en dator, en kaffemaskin, en IPL-maskin, en soffa, byrå, matta, köksbord, lampor, resväska, guldhalsband och en hårplattång. Hon begärde också ersättning för rättegångskostnad med 900 kr avseende förlorad arbetsinkomst.

Svaranden bestred käromålet i dess helhet. Han gjorde gällande att käranden först flyttade in i hans lägenhet när hon skulle sälja sin bostad, och att hans möbler senare flyttades till hennes lägenhet för att bostaden var svårsåld och för att den skulle kunna hyras ut. Enligt svaranden hade han endast lånat ut sina möbler och tagit tillbaka dem efter försäljningen. Han uppgav vidare att vissa av kärandens saker förvarades i hans källarförråd och att hon, under tiden på skyddat boende, hade kontakt med honom och med kontaktpersoner som hämtade saker hos honom. Han bestred att hon inte hade fått hämta sina saker och hävdade att hon i stället ville ha pengar för dem efter att de blivit gamla. Han uppgav också att vissa saker hade slängts gemensamt, att hennes soffa hade sålts och att flera av de uppräknade föremålen fanns kvar i hans källare.

Domstolens bedömning

Tingsrätten utgick från att det var ostridigt att den egendom som käranden begärde ersättning för tillhörde eller hade tillhört henne. När det gällde guldhalsbandet ansåg domstolen att käranden genom en bild där hon bar halsbandet och genom ett vittnesuppgift från hennes tidigare make hade styrkt att hon haft ett sådant halsband. Genom kvitton ansågs hon också ha styrkt vissa nypriser för egendomen.

I fråga om huruvida svaranden hade tagit eller förstört egendomen fann tingsrätten att bevisningen inte räckte. Käranden hade berättat att svaranden tagit hennes egendom och att de inte hade slängt eller sålt hennes möbler tillsammans. Ett vittne som följt med henne till lägenheten när den var tömd på saker lämnade uppgifter som gav stöd för hennes talan, och ett annat vittne, hennes dotter, lämnade uppgifter som också gav visst stöd, men dessa uppgifter skulle enligt domstolen värderas med viss försiktighet på grund av relationen till käranden.

Svaranden berättade i stället att vissa möbler hade sålts eller slängts gemensamt, att övrig egendom fanns kvar i hans källarförråd och att han ville att käranden skulle hämta den. Detta fick stöd av ett vittne som uppgav att parterna hade bytt plats på sina möbler och att kärandens saker fanns i svarandens källare. Ytterligare två vittnen gav enligt tingsrätten visst stöd för svarandens version, även om deras uppgifter delvis var oklara, särskilt när det gällde tidpunkterna.

Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten inte att käranden hade visat att svaranden tagit hennes egendom eller att han förstört eller skadat den. Det var inte heller styrkt att svaranden hade halsbandet i sin besittning. Däremot godtogs att den övriga egendomen som svaranden medgett fanns i hans källarförråd. När domstolen prövade frågan om käranden hade rätt till ersättning i stället för att återfå den egendom som fanns kvar i källarförrådet, konstaterade tingsrätten att svaranden var dömd för brott mot käranden och att käranden hade bott på skyddat boende och hade sekretessmarkering. Trots detta ansåg domstolen att hon hade haft andra möjligheter att återta egendomen, till exempel genom ombud eller genom handräckning enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Eftersom hon först hade ansökt om handräckning men sedan ändrat sin talan till ersättning, ansåg tingsrätten att hon inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att begränsa sin skada. Domstolen fann också att det inte var visat att egendomen i källarförrådet hade förstörts, utan endast att den hade blivit äldre.

Domslut och rättegångskostnader

Tingsrätten ogillade kärandens talan. Hennes yrkande om att svaranden skulle betala 73 192 kr lämnades alltså utan bifall. Eftersom hon förlorade målet avslogs även hennes begäran om ersättning för rättegångskostnad med 900 kr.

Tingsrätten beslutade också om fortsatt sekretess för kärandens adress- och kontaktuppgifter samt för uppgifter om hennes personliga förhållanden i vissa aktbilagor som hade lagts fram inom stängda dörrar.