Grov misshandel i bostad

Den tilltalade döms för grov misshandel efter att tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad ha angripit målsäganden i dennes bostad den 5 april 2026. Tingsrätten fann att gärningen bestod i att målsäganden huggits i armen och benet med kniv, vilket orsakat blödande sårskador och smärta. Den tilltalade förnekade brott, men döms till fängelse i 1 år och 6 månader. Han ska också stå kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd huggit målsäganden med en yxa i huvudet samt huggit eller skurit honom i arm och ben med kniv eller annat eggvasst föremål den 5 april 2026 på en adress i Djurhamn. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom gärningen varit livsfarlig och eftersom de två tillsammans hade visat särskild hänsynslöshet genom att i numerärt överläge angripa målsäganden i hans hem. Målsäganden biträdde åtalet.

Den tilltalade förnekade brott och bestred det enskilda anspråket. Han uppgav att han och den medtilltalade hade åkt till målsägandens bostad för att reda ut rykten, och att han hade tagit med sig yxor in i bostaden för att vara på den säkra sidan. Enligt honom blev situationen aggressiv först när målsäganden blev våldsam. Den medtilltalade förnekade ansvar för brott men medgav att han hade huggit målsäganden i armen med kniv och gjorde gällande att det skett i nödvärn.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens uppgifter från förundersökningen inte kunde ligga till grund för en fällande dom ensamma, eftersom han inte hörts vid huvudförhandlingen. Hans berättelse bedömdes därför med viss försiktighet, men domstolen ansåg samtidigt att den hade ett inte obetydligt bevisvärde. Den fick stöd av annan utredning, bland annat händelserapport, uppgifter från vittnet, fotografier och rättsintyg.

Domstolen fann det visat att målsäganden hade fått sårskador på arm och ben genom knivvåld. Däremot ansågs det inte visat att skadan i huvudet uppkommit genom ett yxhugg. Tingsrätten kunde inte utesluta att den skadan uppkommit när målsäganden hoppade från balkongen.

När det gällde den tilltalades förklaring ansåg tingsrätten att den inte var trovärdig. Det bedömdes som anmärkningsvärt att han först hade besökt bostaden kvällen före händelsen och sedan återvänt dagen därpå för att reda ut samma sak. Domstolen fäste också vikt vid att han tagit med sig tre yxor in i bostaden. Hans uppgifter om syftet med besöket och om yxorna bedömdes som en efterhandskonstruktion.

Frågan om nödvärn prövades också i målet. Tingsrätten godtog inte att den medtilltalades agerande varit försvarligt. Domstolen ansåg att det inte hade förelegat en nödvärnssituation som gav rätt att använda kniven på det sätt som skett.

Tingsrätten kom vidare fram till att den tilltalade och den medtilltalade hade agerat tillsammans och i samförstånd. Domstolen konstaterade att de gemensamt tagit sig till målsägandens bostad, att båda varit på plats under hela händelseförloppet och att det funnits flera tillhyggen tillgängliga. Även om det var den medtilltalade som utövade det direkta knivvåldet ansågs den tilltalade genom sin närvaro, sitt agerande med yxorna och sitt aktiva deltagande ha haft en sådan funktion att han också var att bedöma som gärningsman.

Vid rubriceringen fann tingsrätten inte stöd för att gärningen varit livsfarlig i det enskilda fallet. Däremot ansågs angreppet ha varit särskilt hänsynslöst och rått eftersom två personer gemensamt angrep målsäganden med kniv i hans hem och i numerärt överläge. Därmed bedömdes brottet som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grov misshandel den 5 april 2026 enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Tingsrätten beslutade också att han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Målsäganden fick delvis bifall till sitt skadeståndsyrkande. Den tilltalade ska tillsammans med den medtilltalade solidariskt betala 50 000 kr i kränkningsersättning till målsäganden, med ränta enligt räntelagen från den 5 april 2026 till dess betalning sker. Yrkandet om ersättning för sveda och värk avslogs.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för de offentliga försvararna och målsägandebiträdet, och någon återbetalningsskyldighet ålades inte den tilltalade.