Två trafikbrott gav böter

Döld domstol har prövat tre åtal mot den tilltalade efter en körning den 13 juni 2026 på väg 265 i Täby kommun. Tingsrätten frikände honom från hastighetsöverträdelse men dömde honom för brott mot förordningen om fordons registrering och användning samt brott mot trafikförordningen. Påföljden bestämdes till 1 250 kronor i penningböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet körde den tilltalade personbil med en hastighet av 117 kilometer i timmen trots att högsta tillåtna hastighet var 100 kilometer i timmen. Den påstådda hastighetsöverträdelsen avsåg den 13 juni 2026 på väg 265 i Täby kommun. Åtalspunkt 1 gällde hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § fjärde stycket och 14 kap. 3 § första punkten b trafikförordningen samt Trafikverkets föreskrifter, och tingsrätten frikände honom från den gärningen.

I åtalspunkt 2 påstod åklagaren att den tilltalade hade använt personbilen trots att ett otillåtet märke hade satts fast på registreringsskylten. Även den gärningen ska ha inträffat den 13 juni 2026 på väg 265 i Täby kommun. Åtalet avsåg brott mot förordningen om fordons registrering och användning enligt 3 kap. 7 § tredje stycket och 12 kap. 1 § första stycket 2 förordningen (2019:383). Den tilltalade erkände denna gärning, och tingsrätten dömde honom i enlighet med åtalet.

I åtalspunkt 3 påstod åklagaren att den tilltalade hade bytt körfält med personbil utan att ge tecken på föreskrivet sätt. Även detta ska ha skett den 13 juni 2026 på väg 265 i Täby kommun. Åtalet gällde brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 65 § och 14 kap. 3 § första punkten b trafikförordningen (1998:1276). Tingsrätten dömde honom även för denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att det var utrett att den tilltalade framfört personbil vid den tid och på den plats som åklagaren angett. När det gällde hastighetsöverträdelsen ansåg domstolen att det fanns oklarheter kring hur mätningen hade gått till. Domstolen framhöll också att den polis som genomfört genomsnittshastighetsmätningen inte hade hörts som vittne. Sammantaget ansåg tingsrätten att åklagaren inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att det var styrkt att den tilltalade överskridit hastighetsgränsen. Han frikändes därför från åtalspunkt 1.

För åtalspunkt 2 konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av övrig utredning. Han dömdes därför för brott mot förordningen om fordons registrering och användning i enlighet med gärningsbeskrivningen.

När det gällde åtalspunkt 3 stod den tilltalades uppgifter och ett vittnes uppgifter mot polisens vittnesmål. Tingsrätten ansåg att polisens berättelse var detaljerad och tydlig. Domstolen fann inte någon anledning att tro att vittnet misstagit sig eller att den tilltalade förväxlats med någon annan förare. Inte heller fanns något som gav skäl att ifrågasätta vittnets trovärdighet eller tillförlitlighet. Domstolen lade därför polisens uppgifter till grund för bedömningen och ansåg att den tilltalade hade begått gärningen i vart fall av oaktsamhet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade frikändes från hastighetsöverträdelse i åtalspunkt 1. Han dömdes för brott mot förordningen om fordons registrering och användning i åtalspunkt 2 samt för brott mot trafikförordningen i åtalspunkt 3. Den samlade påföljden bestämdes till 1 250 kronor i penningböter.