Grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott, narkotikabrott och dopningsbrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för grovt narkotikabrott den 31 januari 2026. Fängelsestraffet bestämdes till 8 år och 6 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera olika gärningar. Enligt hovrätten skulle den tilltalade, i enlighet med tingsrättens redan oöverklagade del, dömas för dopningsbrott av ringa brott den 16 januari 2026. Hovrätten tog också upp de gärningar som rörde narkotika och vapen.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt åtalspunkt 1 den 31 januari 2026. Åklagaren yrkade också att en medtilltalad och den tilltalade skulle dömas för synnerligen grovt vapenbrott i stället för grovt vapenbrott enligt åtalspunkt 2.2 den 7 januari 2026, samt att ett längre fängelsestraff skulle dömas ut.

Den tilltalade bestred ansvar för grovt narkotikabrott enligt åtalspunkt 2.1 den 7 januari 2026 och för grovt vapenbrott enligt åtalspunkt 2.2 den 7 januari 2026. Han gjorde också gällande att den narkotika som avsågs i åtalspunkt 1.1 den 16 januari 2026 endast varit innehav för eget bruk och därför skulle bedömas som narkotikabrott eller ringa narkotikabrott. I sista hand yrkade han lindrigare påföljd.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för dopningsbrott av ringa brott den 16 januari 2026, grovt narkotikabrott den 7 januari 2026, grovt vapenbrott den 7 januari 2026 och narkotikabrott den 16 januari 2026. Tingsrätten hade däremot frikänt honom från grovt narkotikabrott den 31 januari 2026 och från narkotikabrott den 26 augusti 2025. Påföljden hade då bestämts till fängelse i 6 år och 6 månader.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp. Den tilltalade hade också åberopat viss ny skriftlig bevisning. Ett tilläggsförhör hölls med en medtilltalad på hennes begäran.

Hovrätten anslöt sig i stora delar till tingsrättens bedömningar. När det gällde det grova narkotikabrottet den 31 januari 2026 fann hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att det var styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med den medtilltalade begått gärningen. Domstolen fäste vikt vid att den medtilltalade hade varit vid den tilltalades bostad två gånger samma förmiddag, att hon vid det andra besöket fick en swishbetalning med meddelandetexten ”bensinpengar”, att hon gjorde sökningar på färdvägen till Lidköping och att hennes slutliga resväg stämde med rekommenderade alternativ från telefonen. Hovrätten bedömde också att de uppgifter den tilltalade lämnat om en skickad adress inte var tillförlitliga och att det i stället fick anses visat att adressen skickades för att den medtilltalade skulle lämna narkotika där hon just hämtat den.

Hovrätten ansåg vidare att den medtilltalades uppgifter i stora delar fick stöd av telefonpositioneringar, granskning av mobiltelefoner och andra omständigheter i utredningen. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att kontakterna mellan den tilltalade och den medtilltalade under dagen och kvällen skett med anledning av den narkotika som skulle hämtas. Brottet bedömdes som grovt eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika.

När det gällde åtalspunkt 2 instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av skuld och rubricering. Hovrätten ansåg alltså att gärningen skulle ingå i det grova narkotikabrottet under åtalspunkt 1.

För åtalspunkt 1.1 fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade innehaft den narkotika som avsågs i gärningsbeskrivningen. Hovrätten godtog också tingsrättens bedömning att innehavet skett i försäljningssyfte, vilket ledde till ansvar för narkotikabrott av normalgraden.

För åtalspunkterna 2.1 och 2.2 anslöt sig hovrätten till tingsrättens skuld- och rubriceringsbedömning. Den tilltalade skulle därför dömas för dessa gärningar, och hovrätten instämde i att vapenbrottet skulle bedömas som grovt. Hovrätten gjorde alltså inte den strängare rubriceringen synnerligen grovt vapenbrott som åklagaren hade begärt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i den delen att den tilltalade även dömdes för grovt narkotikabrott den 31 januari 2026. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Den tilltalade dömdes därmed för dopningsbrott av ringa brott den 16 januari 2026, grovt narkotikabrott den 7 januari 2026, grovt narkotikabrott den 31 januari 2026, grovt vapenbrott den 7 januari 2026 och narkotikabrott den 16 januari 2026. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till 8 år och 6 månader, vilket innebar en skärpning från tingsrättens fängelsestraff på 6 år och 6 månader.

Hovrätten beslutade att beslagen skulle bestå. Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten angav också att inga billighetsskäl förelåg.