Mutor, bedrägerier och penningtvätt i omfattande bankupplägg

Den tilltalade döms för flera grova bedrägeribrott, grovt bedrägeri med urkundsförfalskning, grovt tagande av muta, penningtvättsbrott och två grova bokföringsbrott. Tingsrätten fann att den tilltalade haft en central roll i uppläggen kring bostadsrätter, bolån och efterföljande penningflöden. Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Tingsrätten beslutade också om förverkande, brottsofferfondsavgift och företagsbot i vissa av de bolag som omfattats av målet, men denna artikel fokuserar på den tilltalades personliga ansvar.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde flera sammanlänkade händelser kring bostadsaffärer och finansiering i Södertälje. I den del som rörde Marenhill ansåg tingsrätten att den tilltalade tillsammans med andra medverkade i ett upplägg där bolån söktes på oriktiga grunder. Den tilltalade dömdes för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund avseende den 4–6 mars 2020, när en låneansökan med oriktiga uppgifter gavs in till banken och ett lån om 2 500 000 kronor betalades ut. I samma mål dömdes den tilltalade också för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund avseende den 12–17 mars 2020, när en annan låneansökan med oriktiga uppgifter ledde till att ett lån om 3 400 000 kronor beviljades och betalades ut. Vidare dömdes den tilltalade för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund avseende den 26–30 mars 2020, då ytterligare en låneansökan med oriktiga uppgifter och falska handlingar ledde till ett bolån om 3 400 000 kronor. Slutligen dömdes den tilltalade för grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning avseende den 1 augusti–19 oktober 2019, då en låneansökan med oriktiga uppgifter och en falsk handling gavs in och ett lån om 4 960 000 kronor betalades ut.

Tingsrätten prövade också ett bolån kopplat till en annan fastighet. Den tilltalade dömdes för grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning avseende den 1 augusti 2019–19 oktober 2019, eftersom en ansökan innehöll oriktiga uppgifter och falska överlåtelseavtal användes för att få fram ett lån hos banken. I denna del fann tingsrätten att den tilltalade deltagit uppsåtligen och att brottet avsåg ett betydande belopp.

När det gällde mutbrotten fann tingsrätten att den tilltalade hade tagit emot otillbörliga förmåner i sin roll som bankanställd. Den tilltalade dömdes för tagande av muta avseende perioden 27 juli 2019–29 januari 2021, där förmånen bestod i att ha fått förtur till en bostadsrätt och därutöver tagit emot pengar i två olika led. Tingsrätten fann också att den tilltalade begärt och tagit emot ett lån om 200 000 kronor och därefter fått 100 000 kronor utbetalat, vilket också bedömdes som tagande av muta. I den efterföljande penningtvätten dömdes den tilltalade för penningtvättsbrott av normalgraden avseende en överföring om 206 896 kronor till ett konto i Dubai den 25 januari 2021.

I bokföringsdelen dömdes den tilltalade inte personligen, eftersom målet fokuserade på andra personer i dessa delar. Den tilltalade omfattades däremot av de åtal som gällde bokföring i andra bolag, men dessa ledde inte till fällande dom för honom i den aktuella domen.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på en samlad genomgång av omfattande skriftlig bevisning, förhör och meddelanden mellan de inblandade. I bedömningen av bolånebedrägerierna betonade domstolen att banken inte skulle ha beviljat bolånen om den känt till att objekten förvärvades i spekulationssyfte eller att ansökningarna innehöll oriktiga uppgifter. Domstolen fann att den tilltalade haft insikt i uppläggen, deltagit aktivt i kontakterna med banken och förhållit sig likgiltig till att ansökningarna byggde på felaktiga uppgifter och falska handlingar. Därför ansågs gärningarna uppsåtliga och av grov karaktär.

När det gällde mutbrotten ansåg tingsrätten att den tilltalade fått en otillbörlig förmån genom förtur till en bostadsrätt och genom det senare lånet. Domstolen fann också att förmånerna hade samband med anställningen och att de var otillbörliga eftersom de tydligt var kopplade till tjänsteutövningen. Den tilltalade bedömdes ha handlat med uppsåt.

För penningtvätten fann tingsrätten att överföringen till utlandet var en självständig åtgärd som syftade till att dölja brottsvinsten och främja möjligheten att tillgodogöra sig den. Den tilltalade ansågs därför ha gjort sig skyldig till penningtvättsbrott, men inte av grovt slag i just den delen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i två år. Tingsrätten bestämde påföljden med hänsyn till straffvärdet för de samlade gärningarna och tog samtidigt viss hänsyn till att det hade förflutit ovanligt lång tid sedan brotten begicks. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade dessutom om förverkande av brottsvinst. Den tilltalade ska betala 825 000 kronor till staten såsom utbyte av brott. Begäran om rådgivningsförbud för den tilltalade avslogs.