Grov våldtäkt mot barn och grovt sexuellt ofredande mot barn prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om grov våldtäkt mot barn och grovt sexuellt ofredande mot barn. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljds- och skadeståndsfrågorna genom att sänka fängelsestraffet från fyra år och sex månader till fyra år samt sätta ned skadeståndet till en av målsägandena till 100 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad person som hade dömts av tingsrätten och som därefter överklagade till hovrätten. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade gjort sig skyldig till grov våldtäkt mot barn under perioden den 1 maj 2007 till den 31 december 2007 samt två fall av grovt sexuellt ofredande mot barn under perioden den 1 augusti 2023 till den 10 november 2025.

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov våldtäkt mot barn och för grovt sexuellt ofredande mot barn i två fall. Hovrätten prövade samma åtal och fann, i likhet med tingsrätten, att åtalen var bevisade. Hovrätten delade också tingsrättens rubriceringar. Det innebär att den tilltalade i hovrätten dömdes för grov våldtäkt mot barn avseende händelser under 2007 samt för grovt sexuellt ofredande mot barn i två fall avseende händelser under perioden 2023 till 2025.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten. Förhandlingen i hovrätten byggde i huvudsak på samma material, inklusive inspelningar av förhör från tingsrätten och förundersökningen med målsäganden samt flera vittnen. På begäran av den tilltalade hördes även ett nytt vittne i hovrätten.

När det gällde grov våldtäkt mot barn konstaterade hovrätten att det hade gått mycket lång tid sedan händelsen, men att målsägandens berättelse ändå framstod som trovärdig och självupplevd. Hovrätten ansåg också att målsägandens uppgifter fick stöd av omständigheter kring hennes omedelbara reaktion i samband med händelsen samt av vad hon hade berättat för andra vid olika tillfällen. Det nya vittnesmålet i hovrätten bedömdes inte försvaga värdet av åklagarens bevisning. Hovrätten fann därför bevisat att den tilltalade hade genomfört en handling jämförlig med samlag med målsäganden när hon var under 15 år.

När det gällde de två fallen av grovt sexuellt ofredande mot barn bedömde hovrätten bevisningen på samma sätt som tingsrätten. Hovrätten fann bevisat att den tilltalade hade berört målsäganden på det sätt som åklagaren påstått. Utifrån målsägandens beskrivning stod det klart att det rörde sig om oönskade sexuella beröringar, och hovrätten ansåg att den tilltalade måste ha insett att så var fallet.

Hovrätten gjorde alltså inte någon annan skuld- eller rubriceringsbedömning än tingsrätten. Skillnaden mellan instanserna låg främst i straffmätningen och skadeståndet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att bestämma fängelsestraffet till fyra år. Tingsrätten hade dömt till fängelse i fyra år och sex månader. Hovrätten ansåg att brottslighetens samlade straffvärde var något lägre än vad tingsrätten hade angett, men att det fortfarande motsvarade fängelse i fem år innan hänsyn togs till andra omständigheter. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten när det gällde betydelsen av den långa tid som hade gått sedan brottet under 2007.

Hovrätten ändrade också skadeståndet till den målsägande som omfattades av åtalspunkt 1. Tingsrätten hade bestämt skadeståndet till 125 000 kronor. Hovrätten fann inte skäl att frångå tingsrättens bedömning i den delen förutom att den satte ned beloppet till 100 000 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 mars 2026 till dess betalning sker. För de två senare åtalspunkterna uttalade hovrätten att målsäganden hade utsatts för mycket allvarliga och upprepade kränkningar, men att skälig ersättning för kränkning enligt praxis inte översteg 100 000 kronor. Hovrättens dom innehåller inte någon mer detaljerad skadeståndsreglering än detta i den del som återges här.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrätten hade redan beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills straffet fick verkställas. Hovrätten uttalade också att det inte var uppenbart att det saknades risk för att den tilltalade, på fri fot, skulle fortsätta att begå brott.

Tingsrätten hade även beslutat om avgift till brottsofferfonden, men någon sådan uppgift anges inte i hovrättens beslut i det material som återges här. Hovrätten beslutade vidare att sekretess skulle bestå för vissa uppgifter från förhandlingen.