Grovt penningtvättsbrott och narkotikabrott ledde till fängelse

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om grovt penningtvättsbrott och narkotikabrott. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom, men ändrade brottstiden för en av narkotikagärningarna. Den tilltalade dömdes till fängelse i 7 år och 6 månader, och utvisningsbeslutet samt återreseförbudet stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst grovt penningtvättsbrott samt två narkotikabrott som i hovrätten behandlades som synnerligen grovt narkotikabrott. Enligt hovrätten hade den tilltalade använt krypterade telefoner och förmedlat meddelanden som visade på omfattande narkotikahantering under 2020.

När det gällde narkotikadelen ansåg hovrätten att den tilltalade i början av april 2020 hade bjudit ut 12 kg kokain till försäljning och även vidtagit en annan sådan åtgärd, nämligen att befordra vederlag för narkotikahanteringen. Hovrätten fann däremot inte att det var styrkt att den tilltalade hade förmedlat kontakt mellan säljare och köpare.

I den andra narkotikagärningen ansåg hovrätten att de meddelanden som skickades den 13 september 2020 till två olika mottagare tillsammans visade att den tilltalade hade bjudit ut 300 kg cannabisharts till försäljning. Hovrätten fann dock inte att övriga meddelanden den 13 och 16 september 2020 var tillräckligt konkreta för att utgöra straffbara åtgärder. Därför ändrades brottstiden i den delen till den 13 september 2020.

När det gällde grovt penningtvättsbrott anslöt sig hovrätten i huvudsak till tingsrättens bedömning. Hovrätten fann att utredningen visade att den tilltalade kände till att pengarna härrörde från brott och att han eller hon omsatte och tillgodogjorde sig dem med den insikten. Hovrätten uttalade också att den nya bevisningen inte påverkade bedömningen av åtalspunkterna i penningtvättsdelen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma huvudsakliga utredning som tingsrätten, men spelade även upp förhör och tog del av viss ny skriftlig bevisning. Två vittnen hördes i hovrätten på begäran av den tilltalade i det överklagade målet.

I fråga om narkotikabrottsligheten fäste hovrätten vikt vid att den tilltalade använt krypterade telefoner, att kommunikationen avsåg en längre tidsperiod under 2020 och att innehållet i meddelandena tillsammans med övrig utredning visade på omfattande narkotikahantering. Hovrätten ansåg att meddelandena inte kunde tolkas på annat sätt än som utbjudanden av narkotika till försäljning i de delar som ledde till ansvar.

När det gällde penningtvättsbrottet fann hovrätten inte anledning att frångå tingsrättens bedömning. Den nya utredningen ansågs möjligtvis visa att anhöriga hade överfört pengar eller betalat räkningar i större omfattning än tidigare, men detta påverkade inte de belopp som lagts den tilltalade till last.

Hovrätten gjorde också en prövning av uppsåtsfrågan för den tilltalade i penningtvättsdelen och kom till slutsatsen att det var styrkt att pengarna härrörde från brott och att gärningarna därför skulle bedömas som grovt penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak. Den tilltalade dömdes för grovt penningtvättsbrott och för de narkotikabrott som hovrätten bedömde som synnerligen grova. För den ena narkotikagärningen ändrades dock brottstiden till den 13 september 2020.

Påföljden bestämdes till fängelse i 7 år och 6 månader. Hovrätten tog hänsyn till att den tilltalade skulle utvisas och att det gått lång tid mellan narkotikabrotten och lagföringen. Hovrätten beaktade också att den tilltalade tidigare hade dömts till villkorlig dom och att den nu aktuella brottsligheten delvis låg före och delvis efter den domen.

Utvisningsbeslutet stod fast. Hovrätten fann att det enligt de tidigare reglerna i utlänningslagen förelåg synnerliga skäl för utvisning med hänsyn till brottslighetens allvar och de samlade omständigheterna. Återreseförbudet tidsbestämdes inte.

Den tilltalade skulle också vara kvar i häkte till dess straffet fick verkställas. Hovrätten fastställde vidare förverkande i den omfattning som tingsrätten beslutat om och bestämmelserna om kvarstad och panträtt stod fast.

I frågan om försvararkostnader beslutade hovrätten att statens kostnad skulle kvarstå, bland annat med hänsyn till målets omfattning och den tilltalades ekonomiska förhållanden.