Misstänkt strypning i hemmet gav fängelse

Tingsrätten i Uppsala dömde den tilltalade för misshandel efter en händelse i en bostad den 29 juli 2026. Samtidigt frikändes han från barnfridsbrott med samma datum. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra månader. Domstolen avslog även åklagarens yrkande om utvisning.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 29 juli 2026 tagit strypgrepp på målsäganden genom att greppa om hennes kläder vid halsen. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 augusti 2026, eftersom den varit livsfarlig. I samma händelseförlopp åtalades han också för barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 men brottsbalken, med påståendet att sonen bevittnat strypgreppet. Domstolen ändrade rubriceringen för våldsdelen och dömde i stället den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för den 29 juli 2026. Åtalet för barnfridsbrott avslogs.

I målet beskrevs att den tilltalade och målsäganden var gifta och bodde tillsammans med sina två barn i Uppsala. Det framkom att de hade börjat bråka i anslutning till ett meddelande om en lägenhet i Spanien. Under förloppet ska målsäganden ha släppt en stekpanna så att spishällen i köket förstördes. Därefter togs fotografier och parterna drog i en telefon och i varandras kläder. Enligt åtalet inträffade strypgreppet den 29 juli 2026 på den angivna adressen i Uppsala, och enligt åtalet bevittnades händelsen av sonen.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann genom utredningen att målsäganden hade varit medvetslös och att hon hade haft svullnad på höger stämband, blåmärken på halsen och punktformiga hudblödningar. Domstolen lade vikt vid larmsamtalen, vittnesuppgifter från ambulanspersonal och rättsintyget. Rätten ansåg att utredningen gav stöd för att målsägandens tillstånd orsakats av kraftig åtstramning av halsen den aktuella morgonen.

Den tilltalade gjorde gällande att förloppet varit ett annat och att målsäganden i stället kan ha svimmat av andra orsaker, bland annat högt blodtryck. Tingsrätten godtog inte den förklaringen. Domstolen fann att den alternativa versionen om ett mindre hårt grepp och fall framstod som utesluten, och att det inte fanns någon annan rimlig förklaring till skadorna. Rätten tog fasta på målsägandens uppgifter och bedömde att den tilltalade hade tagit ett sådant strypgrepp som beskrivits i gärningsbeskrivningen. Däremot ansågs det inte visat att gärningen orsakade medvetslösheten eller hela skadebilden. Tingsrätten fann ändå att gärningen utgjorde misshandel.

När det gällde nödvärnsinvändningen ansåg tingsrätten att det inte var visat att den tilltalade hade agerat i nödvärn. Domstolen konstaterade att det var han som först greppade målsäganden och att strypvåld inte framstod som en typisk värjning.

För barnfridsbrottet fann tingsrätten inte övertygande stöd för att sonen sett eller hört misshandeln eller delar av den. Uppgifter som talade för det bedömdes vara andrahandsuppgifter och fick inte tillräckligt stöd av övrig utredning. Därför frikändes den tilltalade från den åtalspunkten.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel den 29 juli 2026 och frikände honom från barnfridsbrott den 29 juli 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra månader. Utvisningsyrkandet avslogs.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också återbetala 76 197 kronor till staten av kostnaderna. Domstolen beslutade dessutom om fortsatt sekretess för vissa journaluppgifter.