Bedrägeri i 51 fall och försök till bedrägeri bedöms som brott av normalgraden

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera bedrägeribrott. Den tilltalade yrkade att bli frikänd och befriad från skadestånd, eller i vart fall få en lindrigare påföljd. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om rubriceringen och dömde i stället för bedrägeri av normalgraden i 51 fall samt försök till bedrägeri. Påföljden om fängelse i ett år stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde gärningar som begåtts mellan den 16 juni 2021 och den 11 augusti 2022 samt ett försök till bedrägeri den 24 augusti 2022. Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för grovt bedrägeri i 51 fall och försök till grovt bedrägeri.

I hovrätten godtog åklagaren tingsrättens bedömning av antalet brott. Hovrätten hade därför att ta ställning till samma antal gärningar som i tingsrätten, men med frågan om rubriceringen skulle ändras från grovt bedrägeri till bedrägeri av normalgraden.

Hovrätten fann att de 51 fullbordade gärningarna skulle bedömas som bedrägeri av normalgraden, och att gärningen den 24 augusti 2022 skulle bedömas som försök till bedrägeri. Det innebär att hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att inga av gärningarna längre ansågs utgöra grovt bedrägeri.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att utredningen var densamma som i tingsrätten. Rätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan, med den anmärkningen att det framgick att den tilltalade hade arbetat tidigare samma dag som en av gärningarna den 4 april 2022.

När det gällde rubriceringen prövade hovrätten om omständigheterna var sådana att gärningarna skulle anses som grova enligt den äldre lydelsen av 9 kap. 3 § brottsbalken. Hovrätten konstaterade att det inte var fråga om användning av urkund, vilseledande bokföring eller någon annan sådan kvalifikationsgrund. De enskilda uttagen avsåg dessutom belopp som låg långt under vad som kan anses vara betydande värde.

Hovrätten fann inte att åklagaren visat att gärningarna inneburit en synnerligen kännbar skada. Inte heller ansågs det styrkt att det funnits någon övergripande brottsplan eller ett så systematiskt tillvägagångssätt att det i sig motiverade grov rubricering. Domstolen ansåg inte heller att brottsligheten varit särskilt svårupptäckt eller präglats av särskild förslagenhet.

Samtidigt beaktade hovrätten att brotten riktats mot en äldre målsägande och att de begåtts genom utnyttjande av det särskilda förtroende som följer med arbete inom hemtjänsten. Dessa omständigheter ansågs dock, vid tillämpning av den äldre lydelsen av bestämmelsen, inte räcka för grovt bedrägeri. Eftersom vissa bedrägerier understeg värdegränsen mellan bedrägeri av normalgraden och ringa bedrägeri ansåg hovrätten ändå att ingen gärning skulle rubriceras som ringa bedrägeri.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast så att den tilltalade dömdes för 51 fall av bedrägeri och ett fall av försök till bedrägeri, i stället för grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri.

När det gäller påföljden anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Fängelsestraffet om ett år stod därför fast. Hovrätten bedömde också att det inte varit fråga om sådan sen lagföring eller sådan långsam handläggning att detta skulle påverka straffmätningen eller påföljdsvalet.

Skadeståndsfrågan lämnades oförändrad i hovrätten. Tingsrätten hade dömt den tilltalade att betala skadestånd till dödsboet efter målsäganden med 195 000 kronor jämte ränta. Hovrätten konstaterade att det vid denna utgång i ansvarsdelen inte rådde någon tvist om skadeståndet.

Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen med 24 551 kronor och slog fast att kostnaden skulle stanna på staten. Av den uppgivna ersättningen avsåg 16 667 kronor arbete, 2 974 kronor tidsspillan och 4 910 kronor mervärdesskatt.