Misshandel och ringa vapenbrott: hovrätten ersätter samhällstjänst med dagsböter

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel och ringa vapenbrott. Den tilltalade yrkade bland annat frikännande för misshandel och mildare påföljd, men hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens bedömning. Den ändring som gjordes gällde påföljden: villkorlig dom ska inte förenas med samhällstjänst utan med dagsböter. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtalsrubrikerna misshandel, med händelsedatum den 6 augusti 2023, och vapenbrott av ringa grad, med händelsedatum den 24 augusti 2023. Tingsrätten dömde för båda brotten. I hovrätten överklagade den tilltalade och begärde att åtalet för misshandel skulle ogillas samt att påföljden för det ringa vapenbrottet skulle bestämmas till dagsböter. I andra hand yrkade han villkorlig dom, alternativt villkorlig dom med dagsböter, och att antalet timmar samhällstjänst skulle sänkas. Han yrkade också att han helt eller delvis skulle befrias från återbetalningsskyldighet för rättegångskostnaderna i tingsrätten. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten utgick från samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten, och de inspelade videoförhören från tingsrätten spelades upp på nytt i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att bevisningen och de rättsliga bedömningarna ledde till att den tilltalade skulle dömas för misshandel. Hovrätten angav uttryckligen att den instämde i tingsrättens bedömning i skuldfrågan. Den tilltalade dömdes också, i enlighet med tingsrättens dom i den del som inte överklagats, för vapenbrott av ringa grad.

Vid straffmätningen godtog hovrätten tingsrättens bedömning att den tilltalade på grund av sitt medicinska tillstånd hade en nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande, med stöd av 29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken. Med hänsyn till detta bestämdes straffmätningsvärdet, liksom i tingsrätten, till fängelse två månader.

Hovrätten prövade därefter om det fanns skäl till kompensation för sen lagföring eller för långsam handläggning. Domstolen ansåg inte att den sammanlagda tiden från brottet till hovrättens dom innebar sen lagföring enligt 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken. Däremot fann hovrätten att handläggningen i hovrätten hade varit för långsam. Enligt domstolen hade målet varit stillastående i närmare två år, något som inte ansågs godtagbart. Hovrätten bedömde därför att den tilltalades rätt till rättegång inom skälig tid hade kränkts.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. Tingsrätten hade dömt till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar. Hovrätten fann att kompensation för den långsamma handläggningen skulle ges genom att samhällstjänsten slopades och att den villkorliga domen i stället förenades med dagsböter. Påföljden bestämdes till 130 dagsböter om 150 kronor vardera. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortfarande gälla. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om återbetalning av kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde i tingsrätten. Den tilltalade fick alltså ingen ändring i den delen.

När det gäller ersättning i hovrätten beviljades försvararen ersättning av staten med 8 108 kronor. Hovrätten uppgav att staten ska stå för kostnaden.