Väjningsplikt vid cykelpassage

Den tilltalade döms för brott mot trafikförordningen efter en kollision vid en cykelpassage i samband med att han körde ut ur en cirkulationsplats. Tingsrätten fann att han inte hade lämnat cyklande företräde och att han därmed åsidosatt sin väjningsplikt. Påföljden bestämdes till penningböter om 2 000 kronor.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde brott mot trafikförordningen. Enligt stämningsansökan hade den tilltalade den 26 maj 2026 kört personbil, passerat en obevakad cykelpassage efter en cirkulationsplats och inte låtit förare på elcykel passera. Gärningen åberopades som uppsåtlig eller oaktsam och avsåg överträdelse av 3 kap. 61 § tredje stycket samt 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen.

Den tilltalade förnekade brott. I utredningen hördes han själv och målsäganden, och åklagaren åberopade skriftlig bevisning i form av anmälan och fotografier.

Av målsägandens uppgifter framgår att han kom körande på elsparkcykel, passerade den första delen av passagen och därefter mötte annan trafik vid mittrefugen. När den tilltalade kom körande ut från cirkulationsplatsen uppfattade målsäganden att bilen saktade in, men att den inte stannade helt. När han nått mitten av passagen inträffade en kollision, och bilens motorhuv träffade honom vid höften.

Den tilltalade uppgav att han körde ut ur cirkulationsplatsen och passerade cykelpassagen. Han sade att målsäganden kom från vänster efter att bilen passerat passagen, att de såg varandra hela tiden och att båda saktade ned. Enligt honom uppfattade han att målsäganden skulle vänta, men att denne också fortsatte, varpå en olycka inträffade. Han bestred att målsäganden körde på cykelpassagen och menade att kollisionen skedde på övergångsstället.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsäganden och den tilltalade i huvudsak lämnat samstämmiga uppgifter om händelseförloppet. Båda hade uppgett att de såg varandra, att båda saktade ned men inte stannade helt, att de fortsatte framåt och att en kollision uppstod. Domstolen ansåg att det kunde ha uppstått ett missförstånd mellan dem om vem som skulle lämna företräde.

Tingsrätten bedömde att den exakta kollisionspunkten, det vill säga om målsäganden färdades på cykelpassagen eller på övergångsstället, saknade avgörande betydelse. Det avgörande var att målsäganden befann sig i omedelbar anslutning till den cykelpassage som den tilltalade skulle passera när han lämnade cirkulationsplatsen. Domstolen slog fast att den tilltalade inte hade lämnat målsäganden företräde och därmed inte iakttagit den väjningsplikt som gällde.

För fällande dom krävdes att den tilltalade i vart fall hade agerat oaktsamt. Tingsrätten konstaterade att det ålåg en förare som lämnar en cirkulationsplats via en avfart med cykelpassage att visa försiktighet och särskilt uppmärksamma cyklande. Eftersom den tilltalade själv uppgett att han såg målsäganden och att båda fordonen rörde sig långsamt, och eftersom det inte framkommit något som talade emot att han hade kunnat stanna och lämna företräde, ansåg domstolen att han av oaktsamhet åsidosatt sin väjningsplikt. Det möjliga ömsesidiga missförståndet förändrade inte den bedömningen.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för brott mot trafikförordningen enligt 3 kap. 61 § tredje stycket och 14 kap. 3 § 1 p b trafikförordningen (1998:1276), med gärningsdatum den 26 maj 2026. Påföljden bestämdes till penningböter om 2 000 kronor.

Fakta