Grov misshandel ledde till fängelse i tre år och tre månader efter hovrättens ändring

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade. Hovrätten ändrade domen på en central punkt och bedömde att misshandeln den 5 april 2026 skulle rubriceras som grov misshandel i stället för misshandel. I övrigt stod tingsrättens dom fast. Påföljden skärptes till fängelse i tre år och tre månader, och skadeståndet till målsäganden bestämdes till 163 900 kronor jämte ränta.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande där åklagaren hade yrkat att misshandeln i åtalspunkten 5.1 skulle bedömas som grovt brott och att påföljden skulle skärpas. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från ansvar för grov misshandel i åtalspunkten 1.1 och misshandel i åtalspunkten 5.1, att det grova olaga hotet i åtalspunkten 3.1 skulle rubriceras som brott av normalgraden och att påföljden skulle mildras. Målsäganden yrkade i sin tur skadestånd för de gärningar som tagits upp i åtalspunkterna 1.1, 3.1 och 5.1.

Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning i huvudsak, men prövade särskilt rubriceringen av misshandeln den 5 april 2026. Enligt hovrättens dom dömdes den tilltalade för skadegörelse enligt åtalspunkten 2.1, för grovt olaga hot enligt åtalspunkten 3.1, för grov misshandel den 14 januari 2025 enligt åtalspunkten 1.1 och för grov misshandel den 5 april 2026 enligt åtalspunkten 5.1. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens rubricering i åtalspunkten 5.1 från misshandel till grov misshandel. Övriga åtalspunkter stod fast enligt tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i allt väsentligt samma bevisning som tingsrätten. De förhör som hållits i tingsrätten spelades upp, och parterna åberopade även viss skriftlig bevisning i hovrätten. Hovrätten fann att målsägandens uppgifter fick högre bevisvärde än tingsrätten hade bedömt. Domstolen ansåg att hennes berättelse inte försvagades av de omständigheter som försvaret pekat på, och att hennes förklaring till att vissa uppgifter inte lämnats i de första polisförhören framstod som rimlig.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att målsägandens uppgifter hade starkt stöd i övrig bevisning. Den tilltalades invändningar, bland annat om nödvärn, ansågs motbevisade. Domstolen fann därför att det var bevisat att den tilltalade hade begått de båda misshandelsgärningarna enligt åklagarens i huvudsak justerade gärningsbeskrivning, med undantag för påståendet om upprepade kraftiga stryptag i åtalspunkten 5.1.

När det gäller åtalspunkten 1.1 fann hovrätten att det fotografi som den tilltalade åberopat inte förändrade bevisläget. Domstolen fäste särskild vikt vid dateringen av journaler och vid ett vittnes uppgift om att målsäganden hade uppmanats att uppsöka vård för att dokumentera skadorna. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningen skulle bedömas som grov misshandel.

För åtalspunkten 5.1 gjorde hovrätten däremot en strängare rubricering än tingsrätten. Domstolen pekade på flera försvårande omständigheter: den tilltalade var fysiskt överlägsen målsäganden, misshandeln hade ett utdraget förlopp och bestod av flera olika våldsmoment, målsäganden var försvarslös när sparkarna utdelades och hon ådrog sig bland annat två revbensfrakturer. Hovrätten lade också vikt vid att misshandeln skedde i målsägandens hem, där hon har rätt att känna sig trygg. Sammantaget ansågs den tilltalade ha visat sådan hänsynslöshet och råhet att gärningen skulle rubriceras som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för två fall av grov misshandel, ett fall av grovt olaga hot och en skadegörelse. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och tre månader. Hovrätten ansåg att brottslighetens samlade straffvärde motsvarade detta och att det inte fanns skäl att bestämma påföljden till något annat än fängelse.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i två år och sex månader. Hovrättens ändring innebar alltså en skärpning.

Hovrätten bestämde också att den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med totalt 163 900 kronor jämte ränta enligt räntelagen på angivna belopp och tidpunkter. Hovrätten prövade inte skadeståndsfrågorna som rörde åtalspunkterna 2.1 och 3.1 genom prövningstillstånd, vilket innebar att tingsrättens dom stod fast i de delarna. För de grova misshandelsgärningarna fastställde hovrätten ersättning för sveda och värk enligt tingsrättens dom och bedömde dessutom att skälig ersättning för kränkning för åtalspunkten 1.1 uppgick till 75 000 kronor.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten fann att det fanns risk för fortsatt brottslighet och att det inte var uppenbart att det saknades risk för undanröjande av straff.

Fakta