Narkotikabrott och dopningsbrott prövades

Den tilltalade dömdes för ett narkotikabrott och ett ringa dopningsbrott, medan ett annat dopningsåtal ogillades. Tingsrätten ansåg att den samlade utredningen visade att den tilltalade hade innehaft narkotika i försäljningssyfte och att han också olovligen hade använt dopningsmedel. Påföljden bestämdes till sju månaders fängelse.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet åtalades den tilltalade för flera gärningar. Enligt åtalet avsåg åtalspunkt 1.1 narkotikabrott den 23 juli 2025, när den tilltalade olovligen skulle ha innehaft 120,69 gram cannabisharts, 0,5 gram amfetamin och tre tabletter pregabalin, allt med syfte att säljas. Åtalspunkt 1.2 avsåg narkotikabrott samma dag, då den tilltalade enligt åtalet olovligen skulle ha sålt 2,86 gram cannabisharts. Åtalspunkt 1.3 avsåg ringa dopningsbrott genom olovligt användande av mesterolon under tiden mellan den 10 juli 2025 och den 23 juli 2025. Åtalspunkt 1.4 avsåg ringa dopningsbrott genom olovligt innehav av 166 tabletter klomifen, 1 tablett HCG, 20 ml drostanolonpropionat, 9 ml testosteronenantat och 10 ml trenbolonenantat den 23 juli 2025. Utöver detta åtalades den tilltalade i åtalspunkt 2 för narkotikabrott den 23 juli 2025, genom att olovligen ha innehaft 2,86 gram cannabisharts och två tabletter pregabalin, i huvudsak avsedda att säljas.

Den tilltalade erkände innehav av den aktuella narkotikan men förnekade försäljningssyfte. Han förnekade gärningen i fråga om åtalspunkt 1.3 men erkände åtalspunkt 1.4. Han bestred också förverkandeyrkandet. Den tilltalade uppgav att han köpt hasch för eget bruk och att pregabalinet kom från en vän. Han uppgav vidare att han inte hade sålt narkotika. Den andra personen i målet uppgav bland annat att han sålt cannabis till den tilltalade den aktuella dagen.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att det var klarlagt att den tilltalade hade innehaft den narkotika som åklagaren påstått och att narkotikan i huvudsak varit avsedd för försäljning. Rätten fann också att det var klarlagt att den tilltalade olovligen hade sålt 2,86 gram cannabisharts till den andra personen vid den tid och plats som åklagaren angett. De objektiva förutsättningarna för narkotikabrott ansågs därför uppfyllda.

När den tilltalade invände att han varit tvingad och hotad av andra, prövade tingsrätten invändningen mot reglerna om nöd. Rätten ansåg att uppgifterna om hoten varit vaga och okontrollerbara och att den tilltalade under den aktuella perioden hade haft möjlighet att till exempel kontakta polisen. Tingsrätten ansåg därför att det inte hade förelegat en sådan akut situation att den tilltalade kunde gå fri från ansvar på grund av nöd. De två narkotikagärningarna bedömdes som ett brott.

I fråga om åtalspunkt 1.3 fann tingsrätten att analysresultatet visade att den tilltalade hade haft en metabolit till mesterolon i kroppen vid provtagningstillfället den 23 juli 2025. Rätten ansåg att analysen hade högt bevisvärde och att den tilltalade inte lämnat någon annan rimlig förklaring. Åtalet i denna del bedömdes därför vara styrkt.

I fråga om åtalspunkt 1.4 konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade innehaft de dopningsmedel som angavs i gärningspåståendet. Eftersom han erkände gärningen och detta stöddes av övrig utredning dömdes han även för detta brott. När det gällde åtalspunkt 2 ansåg tingsrätten däremot att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att den tilltalade hade innehaft narkotikan i syfte att sälja den vidare. Han dömdes därför endast för ringa narkotikabrott avseende innehav av 2,86 gram cannabisharts och två tabletter pregabalin.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för narkotikabrott och ringa dopningsbrott. Påföljden bestämdes till sju månaders fängelse. Tingsrätten bedömde att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade drygt åtta månaders fängelse och att det inte fanns särskilda skäl att frångå fängelsepresumtionen. Rätten tog också hänsyn till att den tilltalade kunde antas förlora sin anställning till följd av brottsligheten.

Förverkandeyrkanden bifölls i vissa delar och avslogs i andra. Förverkande av beslagtagna påsar och våg bifölls för den andra personen i målet, och mobiltelefonen ansågs ha använts som hjälpmedel vid brott. För den tilltalade avslogs yrkandet om förverkande av mobiltelefonen, eftersom det inte var visat att den använts som hjälpmedel vid brott. Yrkandet om utvidgat förverkande av kontanterna avslogs också. Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden. Han ska även stå för kostnaden för provtagningen och analysen. Staten ska stå för vissa övriga kostnader.