Misshandel i gemensam bostad

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse i den gemensamma bostaden. Tingsrätten fann att han uppsåtligen slog målsäganden i ansiktet med knuten näve den 31 maj 2026, vilket ledde till smärta, blånad och svullnad. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med samhällstjänst, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden samt viss återbetalning till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en punkt, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen slog den tilltalade målsäganden i ansiktet med knuten näve den 31 maj 2026 i en bostad i Täby kommun. Målsäganden uppgavs ha fått smärta, blånad och svullnad. Den tilltalade förnekade att han slagit henne med knuten näve, men medgav att han vid tillfället utan uppsåt kan ha kommit åt henne och därigenom orsakat skadorna.

Av utredningen framgår att den tilltalade och målsäganden var gifta och hade två barn tillsammans. De bodde i en gemensam bostad och var överens om att det uppstod ett bråk mellan dem. På kvällen ringde målsäganden 112 och uppgav att hon blivit slagen av sin make. Polis kom till platsen och den tilltalade greps samma kväll. Dagen efter uppsökte målsäganden närakuten.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning främst på målsägandens uppgifter i förundersökningen, larmsamtalet, journalanteckningar, fotografier och ett vittnesuppgifter från en person som hördes i målet. Domstolen konstaterade att målsägandens uppgifter under huvudförhandlingen avvek i avgörande delar från vad hon tidigare hade berättat i polisförhör. Under förundersökningen hade hon tydligt uppgett att den tilltalade slog henne på kinden med knuten näve, medan hon senare sade att hon inte visste om slaget var avsiktligt eftersom hon hade ögonen stängda. Tingsrätten ansåg att hennes berättelse i förundersökningen var spontan, detaljerad, levande och sammanhängande, och att den fick starkt stöd av övrig utredning.

Särskilt betydelsefullt var larmsamtalet, där målsäganden direkt efter händelsen berättade att hon blivit slagen av sin man som ”boxade” henne. Domstolen lade också vikt vid att hon grät, var uppgiven och rädd under samtalet. Journalanteckningarna och vittnesuppgifterna visade dessutom att hon dagen efter berättat för både sjukvårdspersonal och vittnet att hon blivit slagen av den tilltalade. Att vittnet uppfattade slaget som en örfil och inte ett knytnävsslag ändrade enligt tingsrätten inte bevisvärdet i avgörande mån. Även skadorna ansågs förenliga med ett hårt knytnävsslag mot kinden.

Den tilltalades egen berättelse bedömdes ha svagt bevisvärde. Han hade uppgett att han endast viftade med armarna och att han möjligen kom åt hennes ansikte. Tingsrätten ansåg att förklaringen var svävande och detaljfattig, och att den inte gav en trovärdig förklaring till skadebilden eller till att målsäganden omedelbart efter händelsen berättat för flera personer att han slagit henne med knuten näve. Sammantaget fann domstolen det styrkt att den tilltalade uppsåtligen slog målsäganden i ansiktet med knuten näve.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel den 31 maj 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med samhällstjänst i 75 timmar. Tingsrätten angav att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse om fängelse hade valts i stället. Domstolen ansåg att det fanns förutsättningar att välja villkorlig dom eftersom det saknades skäl att tro att den tilltalade skulle begå ytterligare brott, och eftersom han samtyckte till samhällstjänst.

Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Han ska också återbetala 4 387 kronor av kostnaderna till staten. Ersättning betalades av staten till försvararen och målsägandebiträdet, men de beloppen redovisas inte här eftersom de avser andra personer än den tilltalade.