Grov misshandel prövades i hovrätten men tingsrättens dom stod fast

Hovrätten prövade ett överklagande i ett mål om grov misshandel m.m. Den tilltalade överklagade tingsrättens dom i fråga om skuld, medan åklagaren och målsäganden yrkade att fällande ansvar för grov misshandel skulle bestå. Hovrätten fann att bevisningen inte var tillräckligt stark för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade deltagit i misshandeln, och hovrätten fastställde därför tingsrättens dom i skuldfrågan. Däremot ändrades tingsrättens dom när det gällde skadeståndet till målsäganden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt den första saken grov misshandel. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel avseende åtalspunkten 1 och att han i så fall skulle häktas i samband med hovrättens dom. Målsäganden yrkade att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel och att skadestånd skulle utgå solidariskt. Det framgår också att det i målet fanns ytterligare tilltalade och en åtalspunkt 2 om ringa narkotikabrott, men hovrättens prövning enligt det underlag som lämnats här ledde inte till någon ändring för den tilltalade som denna artikel avser.

Händelsen beskrevs i utredningen som en misshandel som inleddes den 3 april 2023 klockan 23.38 vid Dragarbrunnsgatan. I hovrätten prövades samma bevisning som i tingsrätten, men parterna åberopade också viss ny skriftlig bevisning. På åklagarens begäran hördes ett vittne, och på den tilltalades begäran hölls kompletterande förhör med den tilltalade själv samt med två nära anhöriga som vittnade utan ed.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning av den ursprungliga utredningen, men värderade också den nya bevisning som lagts fram. Åklagaren lade fram uppgifter om att en mobil bank-id-uppkoppling kopplad till en annan person i utredningen skett nära den personens hemadress vid en tidpunkt som enligt åklagaren sammanföll med när den tilltalade syntes på övervakningsfilm. Enligt åklagaren talade detta för att den andra personen inte kunde ha varit på plats och att det i stället var den tilltalade som deltog i misshandeln.

Hovrätten ansåg att den nya bevisningen var besvärande för den tilltalade och gav stöd åt åklagarens gärningspåstående. Samtidigt beaktade hovrätten uppgifter från ett vittne som sade sig kunna skilja tvillingarna åt genom tidigare kännedom och från en nära anhörig som berättade om användning av bank-id och mobiltelefoner den aktuella kvällen. Hovrätten betonade dock att dessa uppgifter skulle bedömas försiktigt eftersom de kom från nära anhöriga. Vid en samlad bedömning ansåg hovrätten att åklagarens bevisning ändå inte räckte för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade var en av gärningsmännen.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldvärdering än tingsrätten i den del som gällde den tilltalade. Tingsrättens dom stod därför fast i skuldfrågan.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom för den tilltalade. Det innebär att hovrättens avgörande inte ledde till någon ändring av fällande eller friande utgång i skuldfrågan för honom. Av det material som lämnats framgår inte någon särskild förändring av påföljden för den tilltalade i hovrätten, och någon uppgift om häktningstid anges inte för honom i det underlag som återgetts här.

I skadeståndsdelen gjorde hovrätten däremot en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten fann att målsäganden genom förhöret bevisat att glasögon och en halskedja förlorades vid misshandeln och att ersättning för dessa poster skulle utgå. Hovrätten bedömde också att skälig ersättning för kränkning uppgick till 50 000 kr. Beträffande ersättning för sveda och värk gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Det framgår att tingsrättens dom ändrades i skadeståndsdelen i enlighet med hovrättens bedömning.

Hovrätten beslutade dessutom att en försvarare skulle få ersättning av staten och att staten slutligt skulle svara för försvararkostnaden i hovrätten.