Narkotikabrott, vapenbrott och misshandel prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott, vapenbrott, misshandel och utvisning. Hovrätten ändrade domen på en punkt genom att döma den tilltalade även för misshandel den 28 augusti 2025. I övrigt stod tingsrättens domslut fast, med den viktiga skillnaden att utvisningen upphävdes. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera brott som hade prövats i tingsrätten och därefter överklagats till hovrätten. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för fyra narkotikabrott och ett vapenbrott av ringa graden. Tingsrätten frikände honom däremot från åtal för misshandel den 28 augusti 2025, olovlig befattning med falska pengar den 20 januari 2026 och ringa narkotikabrott den 1 oktober 2025.

I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade även skulle dömas för misshandel, medan den tilltalade yrkade att straffet skulle sänkas och att utvisningsbeslutet skulle upphävas eller i andra hand tidsbegränsas. Åklagaren medgav att återreseförbudet skulle bestämmas till tio år. I övrigt bestreds motpartens yrkanden.

Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning i de delar som gällde narkotikabrott och vapenbrott, vilket innebar att den tilltalade även i hovrätten dömdes för följande gärningar: narkotikabrott två gånger under perioden 16 oktober 2025 till 15 januari 2026, narkotikabrott den 18 mars 2026, narkotikabrott den 18 mars 2026 samt vapenbrott, ringa brott, den 1 oktober 2025. Hovrätten tog också ställning till misshandelsåtalet den 28 augusti 2025 och kom till en annan slutsats än tingsrätten. Däremot ändrade hovrätten utgången i utvisningsfrågan och upphävde utvisningen. Övriga delar av tingsrättens domslut stod fast.

Rättens bedömning och bevisning

I misshandelsdelen tog hovrätten del av den bevisning som lagts fram i tingsrätten, inklusive inspelningar av förhör. På begäran av åklagaren hölls dessutom tilläggsförhör med målsäganden och ett vittnesförhör med en polis.

Den tilltalade hade erkänt att han kastade en kruka, men bestred att den träffade målsäganden. Målsäganden uppgav att krukan kastades mot honom och träffade honom i nacken, men att han hann skydda sig med handen efter en varning från polisen. Han förtydligade i hovrätten att bulan i pannan uppstod först senare när han svimmade. Den skriftliga bevisningen visade att målsägandens nacke fotograferades utan synliga skador, men att han hade sår på en hand. Samma dag sökte han vård, och i journalen antecknades bland annat hjärnskakning och sårskada på ett finger.

Polisen som hördes i hovrätten uppgav att den tilltalade var aggressiv och med kraft och avsikt kastade krukan mot området kring målsägandens huvud, nacke och axel. Vittnet berättade att krukan träffade målsäganden, att jord kom i håret och att målsäganden sade att han blivit träffad. Vittnet stod enligt egen uppgift framför målsäganden och hade fri sikt.

Hovrätten ansåg att målsägandens uppgifter stöddes av både den skriftliga och den muntliga bevisningen. Det var därmed styrkt att krukan träffade målsäganden och orsakade smärta och skada. Hovrätten fann också att gärningen begicks uppsåtligen. Till skillnad från tingsrätten dömdes den tilltalade därför även för misshandel.

När det gällde övriga brott följde hovrätten tingsrättens bedömning. Hovrätten angav uttryckligen att den tilltalade skulle dömas för de gärningar som tingsrätten bedömt som fyra fall av narkotikabrott och ett vapenbrott av ringa graden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut så att den tilltalade även dömdes för misshandel den 28 augusti 2025 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Hovrätten tillämpade också 34 kap. 1 § första stycket brottsbalken i dess äldre lydelse med anledning av ny brottslighet. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Påföljden blev oförändrad i förhållande till tingsrätten när det gäller frihetsstraffet. Hovrätten bedömde, med hänsyn till att den tilltalade även dömdes för misshandel, att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse ett år och sex månader. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning av påföljdsvalet och av frågan om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Tingsrätten hade beslutat att sex månader av den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. Hovrätten ändrade inte den delen. Hovrätten uppgav också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

I utvisningsfrågan gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Tingsrätten hade utvisat den tilltalade från Sverige och förbjudit honom att återvända hit. Hovrätten ansåg visserligen att de grundläggande förutsättningarna för utvisning var uppfyllda, men kom fram till att det inte fanns tillräckligt starka skäl för utvisning med hänsyn till den tilltalades anknytning till Sverige och övriga omständigheter. Utvisningsbeslutet upphävdes därför.

Hovrätten beslutade också att tingsrättens beslag alltjämt skulle gälla. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden, men i den del som framgår av hovrättsdomen anges främst ersättningen till försvararen. Den offentliga försvararen fick ersättning av staten med 16 065 kronor i hovrätten. Staten ska stå för kostnaden för försvararen i hovrätten.