Bokföringsbrott i bolag ledde till fängelse och upphävt näringsförbud

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt bokföringsbrott. För den tilltalade, som i hovrätten dömdes för bokföringsbrott av normalgraden, ändrade hovrätten tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffet bestämdes till tre månader och att beslutet om näringsförbud upphävdes. I övrigt står tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ursprungligen flera åtalspunkter mot flera tilltalade, men denna artikel avser endast den tilltalade som hovrätten dömde för bokföringsbrott i åtalspunkt 1.1. Enligt åtalet avsåg gärningen grovt bokföringsbrott i ett bolag under perioden den 1 januari 2024 till den 31 december 2024. Tingsrätten dömde honom för grovt bokföringsbrott och bestämde påföljden till fängelse i ett år samt meddelade näringsförbud i tre år.

I hovrätten var frågan om den tilltalade skulle frias, eller om brottet skulle bedömas som brott av normalgraden. Hovrätten konstaterade att den tilltalade, trots att bolaget hade överlåtits, kvarstod som formell företrädare under flera månader. Han hade också fortsatt att vidta vissa åtgärder för bolagets räkning och hade alltjämt tillgång till bolagets bankkonto. Mot den bakgrunden ansågs han ha haft kvar sitt bokföringsansvar.

Hovrätten fann däremot inte att åklagaren visat att den tilltalades uppsåt omfattade de omständigheter som krävs för att brottet skulle bedömas som grovt. Det var alltså inte visat att han haft tillräcklig kännedom om verksamhetens omfattning eller andra förhållanden av betydelse för grovhetsbedömningen. Tingsrättens dom ändrades därför så att den tilltalade dömdes för bokföringsbrott av normalgraden i stället för grovt bokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma utredning som tingsrätten i den överklagade delen. Förhören från tingsrätten hade spelats upp. Domstolen instämde i tingsrättens grundläggande bedömning att det funnits brister i bokföringen i bolaget och att den tilltalade efter överlåtelsen inte hade befriats från sitt ansvar enbart genom att ägandet hade ändrats.

Avgörande för hovrätten var att den tilltalade enligt sin egen berättelse valt att inte sätta sig in i hur verksamheten bedrevs efter överlåtelsen och att han inte kontrollerat bokföringen, trots att han fortfarande var formell företrädare. Hovrätten ansåg därför att han agerat likgiltigt inför risken att bokföringsskyldigheten åsidosattes. Det räckte för ansvar för bokföringsbrott.

Däremot ansåg hovrätten inte att utredningen visade att han varit likgiltig inför de omständigheter som skulle göra gärningen grov. Därmed kunde inte grovt bokföringsbrott läggas honom till last.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för bokföringsbrott av normalgraden enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Straffvärdet motsvarade fängelse i tre månader.

Hovrätten bedömde att brottets art och att den tilltalade tidigare hade dömts för brott talade för fängelse. Någon icke frihetsberövande påföljd ansågs inte tillräcklig. Påföljden bestämdes därför till fängelse i tre månader, vilket var en lindring jämfört med tingsrättens fängelsestraff om ett år.

Tingsrättens beslut om näringsförbud upphävdes av hovrätten. Hovrätten ansåg att även om brottet inte var ringa och hade begåtts i näringsverksamhet, var den begränsade insyn som den tilltalade hade haft efter överlåtelsen inte tillräcklig för att ett näringsförbud skulle vara påkallat från allmän synpunkt. Hovrätten tog alltså bort den åtgärd som tingsrätten hade beslutat om.

Något beslut om skadestånd, brottsofferfondsavgift eller häktning för den tilltalade framgår inte av det material som rör honom. Hovrätten angav också att tingsrättens dom i övrigt skulle gälla.