Fängelse efter misshandel och narkotikabrott

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel och ringa narkotikabrott efter en händelse i Visby den 10 juli 2026. Rätten anser att misshandeln var allvarlig men inte grov, och påföljden bestäms till fängelse i nio månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden, avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för provtagning och analys.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade ha misshandlat målsäganden genom att upprepade gånger slå honom i ansiktet och huvudet, ta ett stryptag på honom och också knäa honom i ansiktet. Händelsen angavs ha inträffat någon gång den 10 juli 2026 i en bostad i Visby. Tingsrätten fann inte att misshandeln var grov utan dömde i stället den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken för samma händelsedatum, och gärningen bedömdes som uppsåtlig.

Åtalet gällde också ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt cannabis någon gång mellan den 10 juli 2026 och den 11 juli 2026 på Gotland eller dessförinnan på annan okänd plats i landet. Den tilltalade medgav ansvar för den punkten, och tingsrätten dömde honom för ringa narkotikabrott enligt åtalet.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på förhör med målsäganden, den tilltalade och vittnena, samt på fotografier och skriftlig bevisning, däribland analysbesked, händelserapport, journalanteckningar och rättsintyg. Rätten fann målsägandens uppgifter om att den tilltalade tagit ett stryptag och slagit honom upprepade gånger i ansiktet med knuten näve trovärdiga och tillförlitliga. Dessa uppgifter fick enligt rätten starkt stöd av bildmaterial och den medicinska utredningen.

Påståendet om att den tilltalade även skulle ha knäat målsäganden i ansiktet ansågs däremot inte styrkt. Rätten pekade på att det saknades stöd i målsägandens egna uppgifter och att bevisningen inte räckte för att säkert slå fast att ett sådant slag förekommit. Därför frikändes den tilltalade i den delen inom ramen för gärningsbeskrivningen.

Rätten godtog att det funnits en nödvärnssituation, men ansåg att den tilltalade gått långt utöver vad som varit försvarligt. Angreppet mot honom bedömdes inte som allvarligare än att det hade kunnat avvärjas utan allvarligt våld. Trots det tog den tilltalade ett grepp runt målsägandens hals och slog honom upprepade gånger i ansiktet, vilket rätten ansåg vara uppenbart oförsvarligt. Han kunde därför inte gå fri från ansvar.

När det gällde rubriceringen ansåg tingsrätten att gärningen inte var livsfarlig och att målsäganden inte tillfogades svår kroppsskada i lagens mening. Rätten ansåg inte heller att den tilltalade visat sådan särskild hänsynslöshet eller råhet som krävs för grov misshandel. Brottet bedömdes därför som misshandel och inte som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för misshandel, med gärningsdatum den 10 juli 2026, och för ringa narkotikabrott, med gärningsperioden den 10–11 juli 2026. Påföljden bestäms till fängelse i nio månader. Rätten utgick vid straffmätningen från ett straffvärde som motsvarade just nio månaders fängelse.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 23 000 kronor. Beloppet avser kränkning och sveda och värk. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen från den 10 juli 2026 till dess full betalning sker. Tingsrätten avslog däremot yrkandet om ersättning för inkomstförlust eftersom underlag saknades.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten med 2 600 kronor för kostnad för provtagning och analys.