Grovt människorov, rån och grovt gravfridsbrott efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om dödandet av en man som senare påträffades hängd i ett träd i ett naturreservat. När hovrätten inte kunde fastställa vem som orsakat dödsfallet, frikändes den tilltalade från mord och i stället dömdes han för människorov, rån, grovt gravfridsbrott och skyddande av brottsling, grovt brott. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom i fråga om rubriceringen av huvudbrottet och bestämde påföljden till sluten ungdomsvård i 1 år 2 månader. Skadeståndsyrkandena avslogs.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller händelser den 24 mars 2023 vid Hjälstavikens naturreservat i Enköpings kommun. Enligt utredningen lockades målsäganden till en parkeringsplats och utsattes där för ett angrepp. Han bands, rånades och fördes ut i naturreservatet av den tilltalade och andra medtilltalade. Senare påträffades han hängd i ett träd.

I hovrätten var det fråga om ett överklagande av tingsrättens dom i mål Dolt målnr. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för mord och bestämt påföljden till sluten ungdomsvård i 4 år. Hovrätten gjorde en annan bedömning av dödsfallet och kom fram till att det inte var bevisat vem som dödat målsäganden eller att de tilltalade gjort det tillsammans och i samförstånd.

Åklagarna hade i hovrätten i första hand vidhållit åtalet för mord. I andra hand yrkade de ansvar för människorov, rån, grovt gravfridsbrott och skyddande av brottsling, grovt brott. För den tilltalade gällde de alternativa yrkandena samma händelsedatum, den 24 mars 2023. Åklagarna gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med andra hade deltagit i planering och genomförande av angreppet, att målsäganden hade bundits och förts bort, att egendom hade tillgripits och att kroppen därefter hade hanterats för att dölja brottet.

Hovrätten dömde den tilltalade för människorov enligt 4 kap. 1 § brottsbalken, rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2023, grovt gravfridsbrott enligt 16 kap. 10 § 2 st brottsbalken och skyddande av brottsling, grovt brott, enligt 17 kap. 11 § 3 st brottsbalken. Åtal om mord ogillades alltså.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma grundutredning som tingsrätten och höll dessutom kompletterande förhör samt syn på brottsplatsen. Ny bevisning hade lagts fram, bland annat filmer från rekonstruktioner, ett rättsmedicinskt yttrande och anteckningar som påträffats i den tilltalades cell.

Domstolen konstaterade att det var utrett att de tilltalade planerat ett brottsligt angrepp mot målsäganden, men inte att de hade en gemensam plan att döda honom. De uppgifter som lämnats av de tilltalade i hovrätten, tillsammans med övrig utredning, uteslöt enligt hovrätten inte att målsäganden dött på ett sätt som någon av dem beskrivit, men bevisningen räckte inte för att fastställa vem som i så fall orsakat dödsfallet.

Hovrätten fäste vikt vid att den rättsmedicinska utredningen inte uteslöt de alternativa händelseförloppen. Samtidigt ansågs flera uppgifter från de tilltalade vara osäkra eller anpassade efter annan utredning. Hovrätten bedömde dock att inte heller den efterföljande bevisningen, såsom sökningar på internet och samtal med andra, räckte för att styrka att någon av de tilltalade dödat målsäganden tillsammans och i samförstånd.

När det gällde de alternativa brotten ansåg hovrätten att det var bevisat att målsäganden bundits till händerna, förts bort från parkeringsplatsen, utsatts för våld och hot samt rånats på kontanter, mobiltelefon och andra tillhörigheter. Det frihetsberövande som inletts på parkeringsplatsen ansågs ha fullbordats genom att han fördes ut i skogen och därefter dödades. Hovrätten fann därför att den tilltalade skulle dömas för människorov och rån.

Hovrätten ansåg också att kroppen hade hanterats på ett sådant sätt att brottet skyddande av brottsling, grovt brott, var uppfyllt, eftersom åtgärderna syftat till att dölja vad som hänt och försvåra upptäckt och lagföring. På samma sätt bedömdes gravfridsbrottet som grovt, eftersom hanteringen av kroppen varit ägnad att dölja dödsfallet och försvåra utredningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i den del som gällde den tilltalades ansvar för mord. I stället dömdes han för människorov, rån, grovt gravfridsbrott och skyddande av brottsling, grovt brott. Åtalet i övrigt avslogs.

Påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård i 1 år 2 månader. Hovrätten beaktade den tilltalades ungdom vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § brottsbalken. Detta innebar en tydlig lindring jämfört med tingsrättens påföljd, som var sluten ungdomsvård i 4 år för mord.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade skulle vara häktad till dess domen beträffande den slutna ungdomsvården fått laga kraft eller vården dessförinnan fick verkställas, dock längst till den tidpunkt då han annars skulle ha frigetts. Skadeståndsyrkandena avslogs eftersom ingen dömdes för att ha orsakat dödsfallet.