Försök till dråp ogillas i hovrätten efter överklagande

Hovrätten prövade ett överklagat mål om försök till dråp, olaga hot och ringa narkotikabrott. Den tilltalade frikändes helt i hovrätten från de åtal som återstod för honom, och hovrätten ändrade därmed tingsrättens dom. Skadeståndsyrkandet avslogs också, liksom avgiften till brottsofferfonden och skyldigheten att ersätta kostnaden för provtagning och analys av urin.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett förlopp där åklagaren gjort gällande att den tilltalade i anslutning till en konflikt med målsäganden först slog en kniv genom motorhuven på målsägandens bil för att skrämma honom från platsen. Hovrätten ansåg detta utrett.

I samma mål prövades även ett åtal mot den tilltalades medtilltalade, men denna artikel avser endast den tilltalade. För hans del omfattade prövningen i hovrätten dels gärningen som i tingsrätten bedömts som olaga hot, dels ett åtal för ringa narkotikabrott. Åklagaren påstod att ringa narkotikabrott hade begåtts den 5 november 2018. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken i dåvarande lydelse och för ringa narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen.

Hovrätten redovisade att den tilltalade hade överklagat tingsrättens dom och yrkat att han skulle frikännas samt att skadeståndsyrkandet skulle ogillas. Hovrätten prövade målet som ett överklagande och tog även ställning till tingsrättens övriga beslut om påföljd, skadestånd, avgifter och kostnader.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att vissa förhör hade hållits på nytt i hovrätten. Domstolen lade stor vikt vid beviskravet i brottmål och redovisade också principerna för nödvärn och nödvärnsexcess.

När det gällde händelseförloppet fann hovrätten att målsäganden under flera timmar hade trakasserat den tilltalade och hans närstående, bland annat med hotfulla meddelanden och med ett knivliknande beteende. Hovrätten ansåg också att målsäganden uppträtt aggressivt och oberäkneligt vid själva händelsen. Vidare ansåg domstolen att utredningen visade att målsäganden sprutat pepparsprej mot den tilltalade, försökt spruta även mot den tilltalades närstående, och därefter slagit med en sopkvast. Den tilltalade hade därefter slagit sin kniv i målsägandens bil, och kort därpå hade den tilltalade gått fram och huggit målsäganden i bröstet.

I fråga om knivhugget bedömde hovrätten att det inte var motbevisat att den tilltalade fortfarande befann sig i en nödvärnssituation när hugget utdelades. Domstolen fann dock att det använda våldet var uppenbart oförsvarligt. Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalade varit utsatt för sådan allvarlig psykisk press att han inte förmått anpassa sitt handlande efter vad situationen tillät. Gärningen bedömdes därför som ursäktlig enligt reglerna om nödvärnsexcess och var inte straffbar.

För den gärning som i tingsrätten bedömts som olaga hot ansåg hovrätten att den tilltalade haft rätt till nödvärn när han skyddade sig mot angreppet. Att han slog mot målsägandens bil med kniven ansågs inte utgöra en oförsvarlig åtgärd i den situation som uppstått. Hovrätten kom därför fram till att han inte överskridit sin nödvärnsrätt och att gärningen inte var brottslig.

När det gällde ringa narkotikabrott konstaterade hovrätten att spårämnen i urinprovet inte kunde förklaras av receptbelagd medicin och att olovligt bruk av amfetamin därmed i och för sig var bevisat. Men åklagaren hade påstått att användningen skett den 5 november 2018, och hovrätten ansåg inte att det var ställt utom rimligt tvivel att så hade skett just den dagen. Åtalet för ringa narkotikabrott ogillades därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från åtalet. Därmed föll också målsägandens skadeståndsyrkande. Tingsrättens beslut om avgift enligt lagen om brottsofferfond upphävdes, liksom skyldigheten att betala kostnad för provtagning och analys av urin.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till villkorlig dom och 70 dagsböter om 250 kronor, samt ålagt honom att betala skadestånd och avgifter. Hovrätten ändrade detta helt till den tilltalades fördel. Beslaget skulle dock bestå.

Hovrätten nämnde inte någon ny påföljd för den tilltalade eftersom han frikändes från de åtal som prövades i hovrätten. Av materialet framgår inte att den tilltalade varit häktad.