Villkorlig dom efter narkotika- och vapenbrott

Den tilltalade döms för narkotikabrott, ringa narkotikabrott och vapenbrott efter händelser den 3 augusti 2025. Tingsrätten ogillade samtidigt åtalet om att narkotikan skulle ha varit avsedd för försäljning och avslog åklagarens yrkande om förverkande av kontanter. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet åtalades den tilltalade först för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p narkotikastrafflagen. Enligt åtalet hade han den 3 augusti 2025 olovligen innehaft 37,47 gram cannabis, 12,29 gram cannabisharts och 12 tabletter (s)-pregabalin, och narkotikan skulle helt eller delvis ha varit avsedd att säljas. Tingsrätten fann att han skulle dömas för att ha innehaft den angivna narkotikan, men inte för att innehavet varit helt eller delvis i försäljningssyfte. Gärningen bedömdes därför som narkotikabrott av normalgraden, med innehav för eget bruk.

I en andra åtalspunkt gällde det vapenbrott enligt 9 kap. 1 § 1 st vapenlagen. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade den 3 augusti 2025 hade innehaft en tårgaspistol utan rätt till det. Tingsrätten ansåg att det var visat att han olovligen hade innehaft vapnet, men bedömde att han hade begått gärningen av oaktsamhet. Brottet bedömdes inte som ringa utan som vapenbrott av normalgraden.

I en fjärde åtalspunkt gällde ringa narkotikabrott enligt 1 § 1 st 5 p och 2 § narkotikastrafflagen. Åtalet avsåg att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person den 3 augusti 2025 olovligen skulle ha innehaft 1,16 gram cannabis och 3,70 gram cannabisharts på Gåsagången i Dolt namn. Tingsrätten fann att den tilltalade hade innehaft narkotikan, men att det inte var bevisat att han hade gjort det tillsammans och i samförstånd med den andra personen. Han dömdes därför för ringa narkotikabrott, medan åtalet i den delen som avsåg gemensamt innehav ogillades.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på bland annat beslagprotokoll, analysresultat, fotografier och sakkunnigutlåtande. Vittnesuppgifter från polispersonal och de uppgifter som den tilltalade själv lämnat vägdes också in. När det gällde narkotikabrottet fann rätten att utredningen visade att polisen hade hittat narkotikan på de platser som angavs i åtalet och att den tilltalade på ett trovärdigt sätt hade beskrivit hur han hade kastat en väska med narkotika på en balkong. Rätten ansåg därför att hans erkännande och övrig bevisning räckte för att döma honom för innehavet, men inte för påståendet att narkotikan varit avsedd för försäljning.

När det gällde vapenbrottet framhöll tingsrätten att den beslagtagna tårgaspistolen var fullt funktionsduglig, även om den saknade magasin, och att den genom sin utformning bedömdes vara särskilt lätt att dölja. Samtidigt ansåg rätten att den tilltalades uppgift om att han haft vapnet länge och glömt bort det i ett skrin i sitt pojkrum inte var motbevisad och inte heller osannolik. Mot den bakgrunden bedömde rätten att det rörde sig om oaktsamhet. Brottet ansågs dock inte ringa, bland annat med hänsyn till innehavets varaktighet och den strängare syn som rätten ansåg borde gälla för tårgasvapen.

I frågan om förverkande av kontanter fann tingsrätten att det inte var övervägande sannolikt att pengarna härrörde från brottslig verksamhet. Åklagarens yrkande om utvidgat förverkande avslogs därför. I den del som gällde det ringa narkotikabrottet ansåg rätten att det inte var visat att den tilltalade och den andra personen hade innehaft narkotikan tillsammans och i samförstånd. Åtalet i den delen ogillades alltså.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för narkotikabrott, vapenbrott och ringa narkotikabrott. Den samlade brottsligheten bedömdes motsvara ett straffvärde på två månaders fängelse. Tingsrätten valde ändå en icke frihetsberövande påföljd och bestämde straffet till villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet timmar samhällstjänst sattes till 75. Om fängelse i stället hade valts, skulle straffet ha bestämts till två månader.

Tingsrätten avslog åklagarens yrkande om förverkande av 67 900 kronor och hävde beslaget. Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också betala tillbaka 19 541 kronor till staten av kostnaderna för försvararen.