Våld mot tjänsteman fastställs i hovrätten

Döld domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våld mot tjänsteman. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i den överklagade delen och gör alltså ingen ändring i skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller den tilltalades agerande i samband med ett polisingripande. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade skulle dömas för våld mot tjänsteman. Av tingsrättens dom framgår att brottet rubricerades som våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Hovrätten prövade endast den del av domen som överklagats och hade att ta ställning till om åtalet skulle ogillas, såsom den tilltalade hade yrkat, eller om tingsrättens fällande dom skulle stå fast.

I hovrätten uppgav den tilltalade att han visserligen sparkade mot polisen, men att han saknade uppsåt till brott. Han beskrev också att han blivit arg eller irriterad när poliserna rörde vid honom. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av inspelningarna av förhören från tingsrätten med den tilltalade, målsäganden och ett vittne. Hovrätten fäste vikt vid den tilltalades egna uppgifter, som enligt domstolen fick stöd av målsägandens berättelse. Av utredningen drog hovrätten slutsatsen att den tilltalade agerade medvetet när han sparkade och att sparkarna var en reaktion mot polisernas ingripande.

Målsäganden hade enligt hovrätten lämnat uppgifter som det saknades anledning att ifrågasätta. Målsäganden berättade att det rörde sig om upprepade och hårda sparkar, att avståndet var mycket nära och att sparkarna gjorde ont. Hovrätten ansåg att den tilltalade, trots sina personliga svårigheter, måste ha förstått att sparkarna skulle träffa och orsaka smärta. Därmed kunde han inte undgå straffrättsligt ansvar.

Hovrätten gjorde alltså samma bedömning som tingsrätten i skuldfrågan och fann att den tilltalade uppsåtligen gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Påföljden var ungdomsvård. Den särskilda föreskriften var att den tilltalade skulle fullfölja den LVU-vård som redan hade beslutats för honom.

Tingsrätten hade även beslutat att målsägandens skadeståndsyrkande skulle avslås. Den delen ändrades inte i hovrätten, eftersom hovrätten fastställde domen i överklagad del. Den tilltalade ålades också att betala avgift till brottsofferfonden med 800 kronor enligt tingsrättens dom. Någon uppgift om häktning eller häktningstid finns inte i materialet.

Hovrätten tog också ställning till ersättning till målsägandens ombud och beslutade att ombudet skulle få ersättning av staten med 4 488 kronor, varav 3 590 kronor avsåg arbete och 898 kronor mervärdesskatt. Staten skulle stå för denna kostnad.