Fängelse efter knivhot och tvång

Den tilltalade döms för olaga tvång, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt ringa narkotikabrott. Tingsrätten bedömer att gärningarna har ett samlat straffvärde som motsvarar fängelse i åtta månader och bestämmer påföljden till fängelse. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden, en avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för vissa kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet skedde åtalspunkt 1 den 1 december 2025 på Väsbyvägen i Upplands Väsby kommun. Där påstods den tilltalade genom olaga tvång ha förmått målsäganden att lämna sin personbil så att den tilltalade kunde sätta sig i den. Åklagaren gjorde gällande att detta skedde genom att den tilltalade hotade målsäganden med kniv och uttalade att målsäganden inte skulle göra något dumt och lämna bilen, att den tilltalade hade en kompanjon längre bort som hade vapen, eller något med liknande innebörd. I samma stämningsansökan framfördes i andra hand ett yrkande om försök till grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel för samma datum och på samma plats, med hänvisning till att den tilltalade försökt ta och använda målsägandens personbil men inte lyckats köra i väg den. Åklagaren lade också till olaga hot som alternativ gärningsbeskrivning för den 1 december 2025 på samma plats, med samma hotfulla agerande mot målsäganden.

Åtalspunkt 2 gällde brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Där påstods den tilltalade den 1 december 2025 på Väsbyvägen i Upplands Väsby kommun ha haft en kniv på allmän plats utan att det var befogat. Åklagaren ansåg att brottet skulle bedömas som grovt.

Åtalspunkt 3 gällde ringa narkotikabrott. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt cannabispreparat den 2 december 2025 eller kort tid dessförinnan på okänd plats i Sverige.

Tingsrätten dömde den tilltalade för olaga tvång av normalgraden i stället för grovt olaga tvång. Domstolen fann också att knivinnehavet skulle bedömas som brott mot knivlagen av normalgraden, inte som grovt brott. Vidare fann domstolen att den tilltalade skulle dömas för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. Målsäganden hade berättat att en person kom fram till bilen, att denne senare kom tillbaka med kniv, att målsäganden uppfattade hoten som allvarliga och att han därför lämnade bilen. Domstolen lade också vikt vid att målsäganden ringde 112 i direkt anslutning till händelsen och lämnade i princip identiska uppgifter då. Samtidigt konstaterade tingsrätten att målsäganden inte hade sett gärningspersonen på ett sådant sätt att det med säkerhet kunde sägas utifrån hans uppgifter ensamma att den tilltalade var gärningsmannen.

Den övriga utredningen ansågs dock ge ett mycket starkt stöd för att det var den tilltalade som låg bakom gärningen. Tingsrätten hänvisade till att flera patruller, både från marken och från luften, snabbt spårade och identifierade den tilltalade. Hundföraren följde ett färskt spår till kläder och en kniv, och på flera av de föremål som påträffades fanns DNA som enligt NFC:s utlåtande talade extremt starkt för att det kom från den tilltalade. Även ett fingeravtryck från den tilltalade säkrades på knivbladet. Domstolen noterade också att de upphittade kläderna stämde överens med målsägandens beskrivning och att den tilltalade hade andra kläder när han greps.

När det gällde rubriceringen av åtalspunkt 1 fann tingsrätten att det var utrett att den tilltalade använt kniv och uttalat hot för att få målsäganden att lämna bilen. Domstolen ansåg dock inte att hotet hade förstärkts på ett sådant sätt med kniven att brottet skulle bedömas som grovt. Det var inte utrett att kniven hållits mot målsäganden eller att den tilltalade gjort aggressiva utfall med den, och hotet ansågs inte ha varit så akut eller överhängande som krävs för grovt olaga tvång. Därför dömdes den tilltalade för olaga tvång av normalgraden.

När det gäller åtalspunkt 2 konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade använt kniven vid hotet mot målsäganden och därmed också innehaft den. Domstolen ansåg dock att innehavet inte skulle bedömas som grovt brott. Att den tilltalade var påverkad av narkotika bedömdes inte i sig göra gärningen av särskilt farlig art. Tingsrätten fann i stället att knivbrottet skulle bedömas som brott av normalgraden.

För åtalspunkt 3 fann tingsrätten att analysbeskedet visade att den tilltalade hade brukat cannabispreparat den 2 december 2025 eller en kort tid dessförinnan. Han dömdes därför även för ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i 8 månader. Tingsrätten beaktade att den tilltalade var 19 år gammal vid gärningarna. Domstolen ansåg att det samlade straffvärdet, med hänsyn till att allvaret i knivbrottet delvis redan hade beaktats vid bedömningen av olaga tvång, motsvarade fängelse.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 32 514 kronor. Av beloppet avser 20 000 kronor kränkning, 6 400 kronor sveda och värk samt 6 114 kronor inkomstförlust. Ränta ska betalas enligt domstolens beslut från den 1 december 2025 respektive den 2 december 2025 för de olika delarna. Tingsrätten biföll också yrkandet om förverkande av den beslagtagna kniven.

Vidare ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten för provtagning och/eller analys med 2 600 kronor. Sekretessen för vissa uppgifter om målsägandens hälsa ska bestå. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.