Medhjälp till grovt bidragsbrott vid 28 tillfällen

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bidragsbrott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast i påföljds- och skadeståndsdelen. Ansvarsdomen stod fast, men fängelsestraffet sattes ned till ett år och två månader och skadeståndet till Umeå kommun bestämdes till 3 773 285 kronor. I övrigt fastställdes tingsrättens bedömning.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde medhjälp till grovt bidragsbrott. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för medhjälp till grovt bidragsbrott vid 28 tillfällen under perioden 1 mars 2014 till 31 januari 2017. Hovrätten redovisade att den tog del av samma utredning som tingsrätten och att förhören spelades upp på nytt. Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning av vad som var bevisat i målet.

Åklagaren vidhöll i hovrätten endast de gärningsmoment som tingsrätten funnit styrkta. Den tilltalade yrkade frikännande dom eller i andra hand lindrigare påföljd samt att skadeståndet skulle avslås eller sättas ned. Åklagaren och Umeå kommun motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att det var visat att den huvudtilltalade inte hade för avsikt att bo i Umeå och inte heller varaktigt bodde där under de aktuella tidsperioderna. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att de oriktiga uppgifter som lämnats till Umeå kommun hade inneburit fara för felaktiga utbetalningar och också lett till sådana utbetalningar. Den tilltalade ansågs genom sitt agerande ha uppsåtligen främjat den brottsligheten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uttalade att den anslöt sig fullt ut till tingsrättens bedömning av bevisningen. Som ny bevisning i hovrätten hade den tilltalade åberopat läkarintyg och journalutdrag, medan åklagaren åberopat analys av dessa handlingar. Hovrätten fann att vad som framkommit i hovrätten inte förändrade bedömningen.

I skuldfrågan delade hovrätten tingsrättens slutsats att hela familjen varit involverad i upplägget. Hovrätten ansåg att familjemedlemmarna måste ha varit medvetna om de brottsliga gärningarna, bland annat eftersom de länge varit personliga assistenter och därmed förtrogna med regelverket om stöd och service till vissa funktionshindrade. Hovrätten ansåg vidare att den tilltalade uppsåtligen hade främjat de grova bidragsbrotten genom att låta sig anställas som personlig assistent, upprätta och lämna in tidsredovisningar till assistansbolag och ta emot ersättning som betalats ut via assistansbolagen från Umeå kommun.

Hovrätten gjorde även en egen bedömning av rubriceringen och ansåg, i likhet med tingsrätten, att brottsligheten var grov. Hovrätten lade dessutom till att den huvudtilltalade genom sin planering visat särskild förslagenhet. Den tilltalade dömdes därför för medhjälp till grovt bidragsbrott i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom för den tilltalade i två avseenden. Fängelsestraffet sattes ned från ett år och sex månader till ett år och två månader. Hovrätten angav att straffvärdet var något lägre än tingsrätten kommit fram till med hänsyn till den del av brottsligheten som den tilltalade dömdes för. Efter beaktande av hälsa och tidsutdräkt vid tingsrätten bedömde hovrätten att straffmätningsvärdet motsvarade fängelse ett år och två månader.

Hovrätten ändrade också skadeståndet. Den tilltalade ska betala 3 773 285 kronor till Umeå kommun, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 mars 2017 till dess betalning sker. Betalningsansvaret är solidariskt med andra tilltalade. Hovrätten motiverade ändringen med att varje tilltalad ska svara i förhållande till de brott han eller hon döms för. För den tilltalade, som dömdes för medhjälp till grovt bidragsbrott vid 28 tillfällen, sattes skadeståndet därför ned jämfört med tingsrättens belopp.

Hovrätten gjorde ingen annan ändring i påföljdsdelen än den som gällde fängelsestraffets längd. I hovrättsdomen anges inte någon häktningstid för den tilltalade. Hovrätten beslutade också att försvararens ersättning ska betalas av staten.