Lånansökningar bedömdes som grovt bedrägeri

Tingsrätten i Luleå har dömt den tilltalade för två bedrägeribrott kopplade till låneansökningar hos Handelsbanken AB/Stadshypotek AB. Ett av åtalen gällde grovt bedrägeri den 23 oktober 2020–8 mars 2021 och det andra gällde försök till grovt bedrägeri den 11 november 2021. Rätten fann båda åtalen styrkta och bedömde brotten som grova på grund av värdena på lånen. Den tidigare utdömda påföljden skulle enligt domen omfatta även den nya brottsligheten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade under perioden 23 oktober 2020 till 8 mars 2021 i Luleå eller från annan plats i Sverige, genom vilseledande, förmått Handelsbanken AB/Stadshypotek AB att bevilja honom ett bostadslån om 2 125 000 kronor. Åklagaren gjorde gällande att detta skedde genom att lämna felaktiga uppgifter om sin legala inkomst och betalningsförmåga. Åtalet avsåg grovt bedrägeri enligt 9 kap. 3 § brottsbalken i lydelse före 1 juli 2025. Tingsrätten dömde den tilltalade för detta brott.

Det andra åtalet gällde försök till grovt bedrägeri den 11 november 2021. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade i Luleå eller från annan plats i Sverige försökt att genom vilseledande förmå Handelsbanken AB/Stadshypotek AB att bevilja honom ett lån om 1 700 000 kronor. Även här uppgavs att de felaktiga uppgifterna avsåg den legala inkomsten och betalningsförmågan. Åklagaren hänvisade till 9 kap. 3 § brottsbalken i lydelse före 1 juli 2025, 9 kap. 11 § brottsbalken i lydelse före 1 juni 2023 samt 23 kap. 1 § brottsbalken i lydelse före 1 april 2026. Tingsrätten dömde den tilltalade även för detta försök, med bedömningen att det hade varit fråga om grovt bedrägeri om gärningen fullbordats.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningarna. Tingsrätten utgick från bland annat låneansökningar, anställningsavtal, låneavtal, en anmälan från Handelsbanken och en sammanställning av deklarerade löner. Rätten konstaterade att det inte med säkerhet hade kunnat slås fast att de ingivna anställningsavtalen var falska urkunder, men att de inte redovisade verkliga förhållanden i vart fall när det gällde den tilltalades lön. Tingsrätten fann att den tilltalade inte hade haft några legala inkomster hänförliga från bolagen under den aktuella tidsrymden.

Rätten tog också fasta på att den tilltalade själv uppgett att han fått betalt från bolagen på annat sätt än genom insättning på konto, men att han inte redovisat hur betalningarna skett eller varför de skulle ha betalats svart. Beträffande det ena bolaget ansåg rätten dessutom att det framstod som ekonomiskt omöjligt att betala den lön som angetts i anställningsavtalet. Tingsrätten ansåg att den tilltalade i vart fall inte haft löpande utbetalningar motsvarande de uppgivna lönerna och att de gjorda utbetalningarna under alla förhållanden utgjort svarta och dolda intäkter.

Genom de oriktiga uppgifterna ansåg rätten att den tilltalade hade gett banken falska föreställningar och därmed vilselett eller försökt vilseleda banken. När det gällde det beviljade lånet ansåg tingsrätten att bankens felaktiga uppfattning om hans lön ledde till att lånet beviljades. För det andra lånet ansåg rätten att föreställningen innebar en fara för att även det skulle beviljas. Tingsrätten bedömde att avsaknaden av legala inkomster innebar en större risk för förlust för banken än vad den haft anledning att räkna med. Åtalen ansågs därför styrkta.

Domslut och påföljd

Tingsrätten beslutade att den tidigare utdömda påföljden skulle avse även den nya brottsligheten. Den tidigare påföljden som nämns i domen är fängelse i 4 år, utdömt av Hovrätten för Döld namn den 28 januari 2022 i mål B 1122/21. Rätten skrev att de nu aktuella bedrägeribrotten hade begåtts före den tidigare domen och att den tidigare påföljden därför skulle omfatta även dessa brott.

Den tilltalade ska också betala 800 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska staten ersätta försvararen med 32 186 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt. Den tilltalade ska återbetala 20 000 kronor av kostnaderna till staten.