Två bokföringsbrott ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott efter att tingsrätten funnit att hon underlåtit att bevara räkenskapsmaterial för två olika räkenskapsår. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och domstolen avslog åklagarens begäran om näringsförbud.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I det första åtalet gällde frågan grovt bokföringsbrott. Enligt åtalet hade den tilltalade som företrädare för bolaget ansvarat för bokföringen, men inte bevarat räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Verifikationer och underlag för insättningar och uttag på bolagets bankkonton om sammanlagt cirka 1,9 miljoner kronor saknades. Bristerna avsåg ett räkenskapsår mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2023. Tingsrätten kom dock fram till att gärningen inte skulle bedömas som grov utan som bokföringsbrott av normal svårhetsgrad. Den tilltalade dömdes för detta åtalspunktens brott, med händelsedatum kopplat till räkenskapsåret 2023.

I det andra åtalet gällde bokföringsbrott enligt samma lagrum. Här avsåg bristerna räkenskapsåret mellan den 1 januari 2024 och den 17 december 2024. Även denna gång hade den tilltalade inte bevarat räkenskapsinformation på ett betryggande sätt, och verifikationer och underlag för insättningar och uttag på bolagets bankkonton om sammanlagt cirka 1 miljon kronor saknades. Tingsrätten dömde den tilltalade även för denna gärningspunkt. Händelsedatumet i åtalet var alltså räkenskapsåret 2024 fram till den 17 december 2024.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade varit ansvarig som företrädare för bolaget att bevara bokföringsmaterialet för räkenskapsåren 2023 och 2024, men inte gjort det. Domstolen ansåg att det stod klart att bokföringsmaterialet hade betydelse för verksamheten och att den tilltalade måste ha insett att det fanns en betydande risk för fel när lokalen tömdes utan att materialet säkrades. Rätten fäste också vikt vid att den tilltalade tidigare faktiskt hade bevarat materialet, vilket talade för insikt om dess betydelse. Mot den bakgrunden bedömde tingsrätten att den tilltalade haft likgiltighetsuppsåt till båda gärningarna.

När det gällde åtalet som åklagaren ville rubricera som grovt bokföringsbrott ansåg tingsrätten att det saknades sådana försvårande moment som krävdes. Rätten pekade på att den tilltalade i övrigt hade upprättat löpande bokföring via en bokföringsfirma och att det inte rörde sig om en fullständig brist eller en underlåtenhet under lång tid. Därför skulle gärningen inte bedömas som grov.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Tingsrätten angav att straffvärdet motsvarade fängelse i fyra månader, men att påföljden ändå kunde stanna vid villkorlig dom med samhällstjänst eftersom den tilltalade var ostraffad.

Åklagarens begäran om näringsförbud avslogs. Domstolen ansåg att det inte var påkallat från allmän synpunkt eftersom de brott som den tilltalade dömdes för inte bedömdes som tillräckligt allvarliga.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hon ska också återbetala 1 000 kronor av kostnaderna till staten. Målsägande saknas i domen, men ett ombud fick ersättning av staten med 32 375 kronor för arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.

Fakta