Fängelse för grov misshandel och narkotikabrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov misshandel, misshandel och ringa narkotikabrott men frikände henne från olaga hot. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 9 månader. Den villkorligt medgivna friheten förverkades, den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas och hon ska betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden samt återbetalning av delar av försvararkostnaderna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren hade väckt åtal i två huvudpunkter. I den första åtalspunkten gällde det grov misshandel den 13 maj 2026, olaga hot den 13 maj 2026 och ringa narkotikabrott den 13 maj 2026. I den andra åtalspunkten gällde det misshandel den 23 maj 2024. Tingsrätten prövade samtliga dessa gärningar mot samma tilltalade.

Enligt åtalet hade den tilltalade och en annan person tillsammans och i samförstånd utsatt målsäganden för ett omfattande våld i en lägenhet den 13 maj 2026. Påståendet gällde att målsäganden fått flera slag mot kropp och huvud, flertalet sparkar, att en blomkruka slagits eller kastats mot hans huvud, att han dragits i håret, att hans ben skadats med ett vasst verktyg och att kattbajs tryckts i hans mun och hår. Samma dag påstods den tilltalade också ha hotat ett annat vittne genom att höja en hammare mot honom. Dessutom påstod åklagaren att den tilltalade olovligen innehaft 0,74 gram amfetamin i Eksjö.

När det gällde den grova misshandeln fann tingsrätten att den tilltalade skulle dömas för gärningen den 13 maj 2026. Domstolen bedömde att hon genom slag, sparkar, stickande våld med ett verktyg, genom att kasta en blomkruka mot målsägandens huvud samt genom att trycka kattbajs i hans mun och hår och dra honom i håret hade gjort sig skyldig till grov misshandel. Åtalet om grov misshandel bifölls alltså.

Vid samma tillfälle frikändes den tilltalade från åtalet om olaga hot. Åklagaren hade påstått att hon höjt en hammare mot ett vittne den 13 maj 2026, men tingsrätten fann att bevisningen inte räckte för en fällande dom. Åtalet ogillades därför.

För ringa narkotikabrott den 13 maj 2026 fann tingsrätten att den tilltalade erkänt gärningen och att erkännandet stöddes av övrig bevisning. Hon dömdes därför för ringa narkotikabrott.

I den andra åtalspunkten gällde det misshandel den 23 maj 2024. Åklagaren påstod att den tilltalade knuffat ned målsäganden, satt sig grensle över honom och dunkat hans huvud mot marken upprepade gånger. Tingsrätten fann att även denna gärning var styrkt och dömde henne för misshandel av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade stor vikt vid målsägandens berättelse om händelsen i lägenheten den 13 maj 2026. Domstolen ansåg att hans uppgifter var trovärdiga och att de fick starkt stöd av teknisk bevisning, fotografier, journalanteckningar, rättsintyg, filmer och DNA-undersökning. Även ett annat vittnes iakttagelser stödde målsägandens uppgifter om hans tillstånd och skador efter händelsen.

Domstolen ansåg att den tilltalades egna uppgifter inte rubbade bevisningen i någon nämnvärd utsträckning. Tvärtom bedömde tingsrätten att flera delar av hennes version var svårförklarliga. Förklaringen att skadorna uppkommit genom två örfilar ansågs inte förenlig med den omfattande skadebilden. Även uppgiften att målsäganden skulle ha orsakat blomkrukan själv genom ett fall bedömdes som motbevisad. Tingsrätten konstaterade också att uppgifterna om den tilltalades och den medåtalades agerande visade att han genom att filma och på andra sätt vara närvarande hade stärkt den tilltalade i hennes uppsåt, vilket räckte för medhjälpsansvar till grov misshandel.

När det gällde olaga hot fann tingsrätten att det bara fanns muntliga uppgifter som stöd för åtalet och att bevisningen inte räckte för att styrka att den tilltalade hotat vittnet på det sätt som påståtts. Frikännandet grundades alltså på bristande bevisning.

För misshandeln den 23 maj 2024 fäste tingsrätten vikt vid ett filmat bråk på öppen gata. Ett vittne hade sett en person sitta över en annan och dunka dennes huvud i marken, och filmen visade enligt domstolen att den tilltalade gjorde just detta. Tingsrätten ansåg därför att misshandel var styrkt, även om det inte fanns något läkarutlåtande om skadorna.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov misshandel den 13 maj 2026, ringa narkotikabrott den 13 maj 2026 och misshandel den 23 maj 2024. Hon frikändes från olaga hot den 13 maj 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 9 månader. Tingsrätten ansåg att brottsligheten hade ett så högt straffvärde att en icke frihetsberövande påföljd inte kunde komma i fråga. Eftersom den tilltalade återfallit i brott under prövotid förverkades den villkorligt medgivna friheten. Hon ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till en målsägande med 15 000 kr jämte ränta från den 23 maj 2024. Hon ska också solidariskt med en annan person betala 64 200 kr till en annan målsägande, varav 60 000 kr avser kränkning, 3 200 kr sveda och värk och 1 000 kr sakskada, jämte ränta från den 13 maj 2026. Ett skadeståndsyrkande från ett annat vittne avslogs.

Beslagtagen egendom förklarades förverkad och beslaget ska bestå. Den tilltalade ska betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Hon ska också betala tillbaka 4 056 kr av kostnaderna till staten.