Rån m.m. prövades i hovrätten – tingsrättens dom stod fast

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om misshandel och rån. Den tilltalade överklagade tingsrättens dom, men hovrätten fastställde domen i sin helhet. Det innebär att den tilltalade döms för misshandel medan åtalet för rån ogillas även i hovrätten. Hovrätten gjorde alltså ingen ändring av tingsrättens bedömning eller påföljd.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter. Enligt tingsrätten dömdes den tilltalade för misshandel som ska ha begåtts den 29 maj 2024, medan åtalet för rån avseende den 27 januari 2025 ogillades. Hovrätten prövade den överklagade delen av målet, som gällde rån. Åklagaren yrkade att den tilltalade även skulle dömas för rån och att påföljden därför skulle bestämmas till fängelse. Under hovrättens handläggning justerades åtalet så att formuleringen om hotet ändrades till att det ”innebar eller framstod som trängande fara”.

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Därutöver åberopades ny skriftlig bevisning från åklagaren i form av promemorior om möjliga motiv, blippanvändning, tidsangivelser och karta. Den tilltalade åberopade en kartbild som ny bevisning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att det var ställt bortom rimligt tvivel att målsäganden hade utsatts för rån enligt gärningsbeskrivningen. Frågan i hovrätten var i stället om det var bevisat att den tilltalade var gärningsmannen.

Domstolen konstaterade att det fanns flera omständigheter som talade emot den tilltalade. Den mest belastande omständigheten var att DNA-spår från honom fanns på en sparkcykel som hade hittats i ett buskage nära hans bostad. Med stöd av bland annat en promemoria från en hundinsats och åklagarens analys av händelseförloppet ansåg hovrätten att det låg nära till hands att gärningsmannen hade använt sparkcykeln. Samtidigt noterade hovrätten att DNA-spår från minst två andra personer också fanns på sparkcykeln.

Hovrätten bedömde också att uppgifter om blippanvändning samt telefon- och BankID-uppkopplingar visade att den tilltalade hade haft möjlighet att begå gärningen, men att detta inte gav något nämnvärt stöd för att han faktiskt var gärningsman. Övrig bevisning, såsom signalementsuppgifter och övervakningsfilm, ansågs endast i mindre mån peka mot att han utfört gärningen.

Sammantaget ansåg hovrätten att bevisningen inte nådde upp till det högt ställda kravet i brottmål. Därför ogillades åtalet för rån, på samma sätt som i tingsrätten. Hovrätten gjorde ingen annan bevisvärdering som ledde till fällande dom i den överklagade delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade döms alltså för misshandel, med händelsedatum den 29 maj 2024, medan åtalet för rån, med händelsedatum den 27 januari 2025, ogillas.

Hovrätten instämde även i tingsrättens påföljdsbestämning. Av tingsrättens dom framgår att påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 75 timmar, och att fängelse två månader skulle ha dömts ut om fängelse i stället valts som påföljd. Hovrätten ändrade inte detta.

Av hovrättens beslut framgår också att det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla. Hovrätten beslutade vidare att en offentlig försvarare skulle få ersättning av staten med 8 635 kr, och att kostnaden skulle stanna på staten. Något uppgift om häktning framgår inte av det material som lämnats här.