Grovt vapenbrott gav fängelse

Den tilltalade döms för grovt vapenbrott efter att ha innehaft två hemtillverkade vapen med ammunition utan rätt till det. Tingsrätten bedömde att gärningen den 7 mars 2025 och viss tid dessförinnan skulle rubriceras som grovt brott. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 8 månader. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Enligt stämningsansökan hade den tilltalade innehaft ett egentillverkat vapen i kaliber 12, ett så kallat rörvapen eller slam-fire-gun, med tillhörande ammunition samt en egentillverkad enkelskottspistol i kaliber .22 med tillhörande ammunition. Gärningen påstods ha skett den 7 mars 2025 och viss tid dessförinnan i en bostad. Åklagaren gjorde gällande att brottet var grovt eftersom innehavet avsett flera vapen som saknade legalt användningsområde, att vapnen innehafts i en miljö där de typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning och att gärningen varit av särskilt farlig art.

Den tilltalade erkände innehav av vapnen och ammunitionen och medgav ansvar för vapenbrott av normalgraden, men bestred att brottet skulle bedömas som grovt. Han invände också att vapnen inte var funktionsdugliga.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att den tilltalade på den tid och plats som åklagaren angett hade innehaft de två vapnen med tillhörande ammunition utan att ha rätt till det. Frågan blev därför hur gärningen skulle rubriceras.

När det gällde rörvapnet bedömde rätten, med stöd av NFC:s utlåtande och vittnesförhör, att vapnet var funktionsdugligt och ett uppenbart farligt vapen som kunde orsaka livshotande skador. Vapnet saknade legalt användningsområde och hade provats på ett sätt som gav stöd för att det kunde avfyras. Försvarets invändning om att vapnet inte skjutits skarpt ansågs inte rubba bevisningen i sådan grad att det förelåg rimliga tvivel.

När det gällde enkelskottspistolen bedömde tingsrätten att vapnet också var funktionsdugligt och ett uppenbart farligt vapen som kunde orsaka livshotande skador. Vapnet hade provskjutits med skarpa patroner och fungerade, även om det vid vissa skott avlossades utan att avtryckaren rördes.

Tingsrätten prövade därefter de omständigheter som åklagaren lagt till grund för grov rubricering. Rätten fann att det var styrkt att den tilltalade hade innehaft vapnen i en sådan miljö där de typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning. Domstolen lade därvid vikt vid omständigheter som kopplades till att den tilltalade samtidigt hade förvarat narkotika som varit föremål för en tidigare dom, samt uppgifter om att han provskjutit enkelskottspistolen i sitt garage med ett skarpt skott. Rätten fann också att gärningen i viss mån talade för att brottet var av särskilt farlig art, även om den omständigheten ensam inte räckte.

Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att vapenbrottet skulle bedömas som grovt. Den tilltalade dömdes därför för grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

För grovt vapenbrott den 7 mars 2025 och viss tid dessförinnan dömdes den tilltalade till fängelse i 1 år och 8 månader. Tingsrätten uppgav att straffvärdet översteg minimistraffet för grovt vapenbrott, men att påföljden bestämdes med hänsyn till att den nya brottsligheten skulle ses i relation till en tidigare dom för grovt narkotikabrott. Rätten tillämpade bestämmelserna om nyupptäckt brottslighet och bestämde ett lindrigare straff än vad som annars skulle ha varit föreskrivet.

Den tilltalade ska betala 1 000 kr till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för den offentlige försvararen. Den ersättning som avser försvararen bestämdes till 45 336 kr.