Misshandel i bostad gav skyddstillsyn

Den tilltalade döms för misshandel efter att ha slagit målsäganden på armen med en tavla den 7 juni 2026. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt genom målsägandens uppgifter, vittnesuppgifter, fotografier, rättsintyg och övrig utredning. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade den 7 juni 2026 slagit målsäganden på armen med en tavla. Händelsen uppgavs ha inträffat i en bostad i Skärholmen. Målsäganden sades ha fått smärta, rodnad och svullnad och/eller blåmärken till följd av slaget. Den tilltalade ansågs ha agerat med uppsåt.

I utredningen framkom att målsäganden, som är den tilltalades mamma, bodde tillsammans med den tilltalade och ett vittne i en bostad. En granne kontaktade polisen efter att ha hört bråk, dunsar och en kvinna skrika. Både målsäganden och den tilltalade berättade att konflikten hade uppstått i samband med tvätt av kläder. Målsäganden uppgav att den tilltalade blev rasande och slog henne åtminstone två gånger på armen med en tavla. Den tilltalade nekade till att ha slagit henne och uppgav i stället att han slagit en tavla i tvättmaskinen, varpå målsäganden enligt honom kanske kom åt tavlan.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste vikt vid att målsägandens uppgifter var samstämmiga med vad hon hade berättat för polis i nära anslutning till händelsen. Hennes uppgifter fick också stöd av fotografier och rättsintyg. Av rättsintyget framgick att skadorna bedömdes härröra från åtminstone två slag. Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse hade sådant stöd i utredningen att den kunde läggas till grund för en fällande dom.

Den tilltalades invändning om att målsäganden skulle ha kommit åt tavlan av misstag bedömdes inte som rimlig, särskilt eftersom skadorna bedömdes härröra från flera slag. Hans uppgifter om att målsäganden skulle ha orsakat skadan själv ansågs inte sannolika. Tingsrätten bedömde att det i stället var fråga om efterhandskonstruktioner. Sammantaget fann domstolen styrkt att den tilltalade slagit målsäganden åtminstone två gånger på armen med en tavla.

När det gällde följderna av slagen konstaterade domstolen att rättsintyget innehöll uppgifter om blåmärken, men att fotografierna gjorde domstolen tveksam till om det verkligen var fråga om blåmärken och svullnad. Klart framgick dock kraftiga rodnader. Tingsrätten ansåg att det var uppenbart att slagen orsakat smärta. Domstolen fann därför att misshandel var styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten bedömde brottet som misshandel av normalgraden och inte som ringa, eftersom det rörde sig om misshandel med tillhygge mot en närstående i det egna hemmet och följderna inte varit endast hastigt övergående.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Tingsrätten hänvisade till att brottet begåtts under prövotid för en tidigare villkorlig dom, men att straffvärdet var begränsat och att en icke frihetsberövande påföljd därför kunde väljas. Domstolen noterade också uppgifter om aggressionsproblematik och att frivårdens stöd och hjälp kunde bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Han ska också återbetala 7 748 kronor av kostnaderna till staten, och återbetalningsskyldigheten avser även ersättningen till den tidigare förordnade offentliga försvararen. Staten ska betala ersättning till målsägandebiträden och försvarare enligt domslutet. En ledamot var skiljaktig i påföljdsfrågan och ansåg att påföljden borde ha bestämts till fängelse två månader.