Rån vid bostad prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade dömts för rån. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i dess helhet, vilket innebär att fällande dom, fängelsestraff, skadestånd och övriga beslut stod fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 1 juni 2026 där den tilltalade tillsammans med andra personer dömdes för rån. Av tingsrättens dom framgår att rånet riktade sig mot två målsägande och att den tilltalade dömdes för rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet och skadeståndskraven skulle ogillas. I andra hand begärde han en icke frihetsberövande påföljd eller ett lindrigare fängelsestraff samt nedsatta skadestånd. Han bestred också förverkandet av beslagtagna föremål. Åklagaren yrkade anslutningsvis att fängelsestraffen skulle skärpas. Hovrätten konstaterade dock att det inte fanns skäl att ändra tingsrättens bedömning.

Hovrätten tog särskilt upp den muntliga bevisningen och fann stöd för tingsrättens bild av händelseförloppet. Domstolen noterade bland annat uppgifter om att en av de inblandade deltog när målsäganden fördes in i ett vardagsrum, att någon skickades upp på övervåningen med skorna på sig och att en av målsägandenas make fick sparkar efter att personerna lämnat huset. Hovrätten ansåg också, med stöd av telefonanalys, att den tilltalade hade deltagit i planeringen av gärningen. Domstolen framhöll att de inblandade hade kommunicerat om att tjäna pengar genom att driva in skulder, ta telefoner, vara svartklädda och använda maskering.

Hovrätten instämde därför i tingsrättens bedömning att den tilltalade deltagit i gärningen tillsammans och i samförstånd med övriga dömda, och att hans medverkan inte kunde anses ha varit av mindre betydelse.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma centrala bevisning som tingsrätten, främst den muntliga bevisningen och telefonanalysen. Domstolen ansåg att uppgifterna från målsäganden gav stöd för att gärningen genomförts på det sätt som tingsrätten funnit utrett. Hovrätten fäste även vikt vid kommunikationen mellan de inblandade före händelsen, som visade planering och samordning.

Efter denna genomgång gjorde hovrätten ingen annan bevisvärdering än tingsrätten. Slutsatsen blev att den tilltalade var skyldig till rån och att det inte fanns skäl att ändra rubricering, ansvar eller påföljd. Hovrätten uttalade uttryckligen att den gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om straffvärde, val av påföljd, förverkande och skadestånd.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes därför fortsatt för rån den 1 juni 2026 till fängelse i 2 år. Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess att fängelsestraffet får verkställas.

Skadeståndsbesluten från tingsrätten stod kvar. Den tilltalade ska betala skadestånd till den ena målsäganden med 50 146 kr jämte ränta från den 1 juni 2026, solidariskt med övriga dömda. Han ska även betala skadestånd till den andra målsäganden med 48 756 kr jämte ränta från samma dag, även där solidariskt med övriga dömda.

Tingsrättens beslut om förverkande stod också fast. De beslagtagna föremålen skulle bestå i beslag. Avgiften till brottsofferfonden om 1 000 kr, som tingsrätten hade bestämt, påverkades inte av hovrättens avgörande enligt den tillgängliga texten.

I hovrätten justerades ersättningen till försvararen. Hovrätten beslutade att staten skulle betala 38 996 kr i ersättning för försvararkostnader, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt. Staten skulle också stå för kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdet. Tingsrättens dom hade tidigare inneburit en högre ersättning till försvararen.