Grovt narkotikabrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott och narkotikabrott. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle bedöma en del av gärningen som narkotikabrott i stället för grovt narkotikabrott och i vart fall sätta ned straffet, men hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Påföljden blev därför fortsatt fängelse i tre år, och den tilltalade ska vara häktad tills straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren hade i hovrätten justerat gärningsbeskrivningen för åtalspunkten 1.1. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med två andra personer olovligen innehaft 937,8 gram amfetamin, 422,34 gram cannabisharts och 210 kapslar pregabalin, som var avsett att säljas. Gärningen påstods ha skett mellan den 17 och den 18 januari 2026 på en adress i Helsingborg. Det påstods vidare att de tre personerna agerat enligt den tilltalades instruktioner, där två av dem hade narkotikan på sin hemadress.

I samma målspunkter hade åklagaren också justerat åtalspunkten 1.2. Där uppgavs att en annan medtilltalad tillsammans och i samförstånd med den tilltalade och en tredje person efter instruktion från den tilltalade olovligen transporterat och innehaft 14,9 gram cannabisharts, 6,15 gram kokain och 18,63 gram amfetamin, även detta avsett att säljas. Gärningen skulle ha ägt rum mellan den 17 och 18 januari 2026 i Höganäs.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott den 17–18 januari 2026 samt för narkotikabrott vid fyra tillfällen mellan den 6 januari och den 18 februari 2026, liksom för narkotikabrott den 18 februari 2026. I hovrätten var den centrala frågan om den tilltalade också skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt den justerade åtalsbeskrivningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma utredning som tingsrätten, och förhören från tingsrätten spelades upp. Domstolen konstaterade att narkotikan i åtalspunkten 1.1 hade påträffats i ett rum i en lägenhet som disponerades av två av de inblandade, och att narkotikan i åtalspunkten 1.2 hade påträffats i en bil där en annan medtilltalad var förare och en av de andra personerna passagerare.

En viktig del av bevisningen bestod av uppgifter från en medtilltalad, som berättat att han hade fått narkotikan av den tilltalade för försäljning för den tilltalades räkning. Han uppgav också att den tilltalade ofta gav uppdrag att leverera narkotika till kunder och att försäljningslikviden skulle redovisas till den tilltalade. Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att dessa uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. Domstolen fäste också vikt vid skriftlig bevisning, bland annat analysrapporter och kommunikation från tömda mobiltelefoner, som enligt hovrätten visade att den tilltalade varit uppdragsgivare och haft ett bestämmande inflytande över narkotikahanteringen.

Hovrätten godtog därför att den tilltalade hade haft sådan faktisk rådighet över narkotikan att han skulle anses ha innehaft den i narkotikastrafflagens mening. Domstolen fann också att narkotikan varit avsedd att säljas. Vidare ansåg hovrätten att brottet skulle bedömas som grovt, eftersom det avsett en särskilt stor mängd narkotika och utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning och i organiserad form.

När det gällde de övriga delarna av målet gjorde hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten. Den fastställde att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott i åtalspunkten 1.1 och för de narkotikabrott som tingsrätten redan funnit styrkta. Hovrätten tog också ställning till medtilltalads ansvar i de andra åtalspunkterna, men eftersom artikeln enligt uppdraget fokuserar på en tilltalad person redovisas inte den delen närmare här.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Det innebär att den tilltalade dömdes för grovt narkotikabrott den 17–18 januari 2026 samt för narkotikabrott vid fyra tillfällen mellan den 6 januari och den 18 februari 2026 och för narkotikabrott den 18 februari 2026. Påföljden förblev fängelse i tre år, och hovrätten delade tingsrättens bedömning att villkorligt medgiven frihet helt skulle förverkas.

Hovrätten bedömde straffvärdet för den samlade brottsligheten till fängelse i tre år och fann inte skäl att sätta ned straffet. Domstolen beslutade också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas, med hänvisning till risken för fortsatt brottslighet och att det inte var uppenbart att skäl för häktning saknades.

Beslagen skulle bestå. Tingsrättens beslut om förverkande av beslag och andra beslagshanteringar ändrades alltså inte i hovrätten. Någon ny uppgift om skadestånd framgår inte av materialet.