Grovt narkotikabrott och stämpling till grovt vapenbrott fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt narkotikabrott, olaga hot, stämpling till grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott. För den tilltalade som hovrätten fokuserar på i denna artikel, den tilltalade, fastställer hovrätten i huvudsak tingsrättens dom men frikänner honom från en del av åtalet om vapenbrott och bedömer samtidigt att ett annat vapenbrott ska vara synnerligen grovt. Påföljden bestäms till fängelse i åtta år och sex månader, vilket innebär en skärpning jämfört med tingsrättens fängelse i tre år och nio månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande från tingsrättens dom. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade, tillsammans med andra, skulle dömas till längre fängelsestraff än i tingsrätten. Vad gäller den tilltalade justerades åtalet på så sätt att en del av gärningspåståendet om grovt narkotikabrott ströks. I hovrätten stod flera åtalspunkter kvar mot den tilltalade.

Hovrätten konstaterade först att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats och därför stod fast. Den tilltalade ansågs därmed redan bunden av tingsrättens bedömning i vissa delar, bland annat beträffande narkotikabrott.

För åtalspunkten om grovt narkotikabrott gällde att den tilltalade enligt åklagaren hade varit involverad i en omfattande narkotikahandel. Hovrätten tog fasta på chattmeddelanden från olika konton på en meddelandeapp och ansåg att det var den tilltalade som låg bakom dem. Genom meddelandena framgick enligt domstolen att han lämnat instruktioner till andra personer och varit del av handeln med kokain, tramadol och cannabisharts.

För åtalspunkten om involverande av en underårig i brottslighet ansåg hovrätten att den tilltalade också hade utnyttjat en underårigs medverkan i narkotikabrottsligheten. Domstolen hänvisade till chattkonversationer som visade att den underåriga varit aktiv i verksamheten.

För åtalspunkten om olaga hot delade hovrätten tingsrättens bedömning och fann att det var styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet.

För åtalspunkten om stämpling till grovt vapenbrott fann hovrätten att den tilltalade tillsammans med en annan person hade beslutat att anskaffa och inneha tre skarpa vapen som de inte hade rätt att inneha. Hovrätten ansåg att faran för fullbordat brott inte varit ringa.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. I den överklagade delen hölls också tilläggsförhör med den tilltalade. Åklagaren åberopade dessutom ny bevisning, bland annat polisuppgifter om husrannsakan i den tilltalades bostad, beslagsprotokoll, foton, NFC-utlåtanden, material om ett vapen som anträffats på en plats i Skellefteå samt utredning kring telefoner och chattkommunikation.

När det gällde grovt narkotikabrott konstaterade hovrätten att chattmeddelandena tydde på att den tilltalade varit delaktig i en omfattande narkotikahandel i Skellefteå och att det fanns stöd i utredningen för att han olovligen förvärvat narkotika som sedan överlåtits. Hovrätten fann att åtalet var styrkt och att tingsrättens fällande dom skulle stå fast.

För involverande av en underårig i brottslighet delade hovrätten tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas. Domstolen lyfte fram att den underåriga, enligt chattarna, varit mycket aktiv i narkotikabrottsligheten under en period.

I fråga om olaga hot fann hovrätten inte skäl att göra någon annan bevisvärdering än tingsrätten. Den tilltalade dömdes därför även för detta brott.

När hovrätten prövade stämpling till grovt vapenbrott ansåg den att utredningen visade att den tilltalade och en annan person planerat att anskaffa och inneha tre skarpa vapen. Hovrätten konstaterade att de aktuella vapnen var tydligt identifierbara i kommunikationen och att en tilltänkt överlåtare hade varit en annan person som tidigare samma månad överlåtit ett vapen. Därmed ansågs stämpling vara styrkt.

I fråga om synnerligen grovt vapenbrott avseende den tilltalade gjorde hovrätten en mer detaljerad prövning. Domstolen ansåg att den tilltalade skulle dömas för vapenbrott beträffande de vapen och vapendelar som anträffats på de angivna platserna. En del av åtalet gällde en startpistol, men där frikände hovrätten den tilltalade eftersom han uppgett att han förvärvat vapnet före 1988 och uppgiften inte motbevisats. För vissa andra föremål ansåg hovrätten att de visserligen var tårgasvapen och inte startvapen, och den fastställde därför tingsrättens bedömning i de delarna.

När det gällde ett nyupptaget vapeninnehav ansåg hovrätten att den tilltalade erkänt att han innehaft en halvautomatisk pistol som anträffats i hans bostad. Detta ledde till fällande dom även i den delen.

Den mest betydelsefulla delen av hovrättens bedömning gällde dock egendom som anträffats på en plats i Skellefteå. Hovrätten gick igenom en rad omständigheter som enligt domstolen bildade en kedja av händelser som entydigt pekade mot att den tilltalade hade innehaft och överlåtit ett vapen, ammunition och en distansskiva. Utredningen omfattade bland annat fyndet på platsen, kommunikation mellan flera personer, fotografier och NFC-utlåtanden. Hovrätten fann att det inte fanns någon annan rimlig förklaring och att åtalet därför var styrkt även i denna del.

Domstolen ansåg vidare att brottet skulle bedömas som synnerligen grovt. Avgörande var enligt hovrätten att det rörde sig om ett osedvanligt stort antal vapen, både brukbara och obrukbara, och att flera av dem var kraftfulla, manipulerade eller av militär karaktär. Att vissa vapen hade bristfällig funktion förändrade inte bedömningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i huvudsak men ändrade den i fråga om en del av vapenåtalet och i fråga om påföljden. Den tilltalade frikändes från en del av åtalet som gällde en startpistol, men dömdes för synnerligen grovt vapenbrott i övrigt, för grovt narkotikabrott, för involverande av en underårig i brottslighet, för olaga hot och för stämpling till grovt vapenbrott.

Påföljden sattes till fängelse i åtta år och sex månader. Hovrätten angav att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade detta. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas.

Hovrätten beslutade också att tidigare beslag skulle bestå. Förverkandefrågan avseende beslagtaget vapenmaterial bifölls, eftersom hovrätten ansåg att det fanns särskild anledning att befara att egendomen annars skulle komma att användas i brottslig verksamhet och att förverkande inte var uppenbart oskäligt. För den beslagtagna pistolen av märket Dolt namn fann hovrätten också att förverkande kunde bifallas.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i tre år och nio månader, beslutat om fortsatta beslag, utdömt avgift till brottsofferfonden och bestämt ersättning till ett offentligt biträde. Hovrätten ändrade alltså påföljden till ett betydligt längre fängelsestraff och fastställde i övrigt i huvudsak tingsrättens avgöranden i de delar som behandlades i hovrätten.