Tilltalad döms för grov misshandel och vapenbrott

Den tilltalade döms av tingsrätten för grov misshandel, grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott efter en händelse i Enskifteshagen i Malmö den 21 januari 2026. Tingsrätten har bedömt att den tilltalade sköt målsäganden med ett skjutvapen och att detta inte omfattades av nödvärn på ett sätt som befriade från ansvar. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet träffades den tilltalade och målsäganden i Enskifteshagen i Malmö den 21 januari 2026. Åklagaren gjorde först gällande att den tilltalade skulle dömas för försök till mord, alternativt grov vållande till kroppsskada, grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott. Den tilltalade förnekade ansvar för gärningarna under punkterna om försök till mord och grovt vapenbrott, men erkände ringa narkotikabrott.

Först påstod åklagaren att den tilltalade genom att skjuta mot målsägandens underliv eller underkropp hade försökt döda målsäganden den 21 januari 2026 i Enskifteshagen i Malmö. I andra hand påstod åklagaren grovt vållande till kroppsskada för samma händelse. Tingsrätten dömde dock inte för försök till mord eller grovt vållande till kroppsskada, utan bedömde gärningen som grov misshandel med samma händelsedatum, den 21 januari 2026.

Åklagaren påstod också att den tilltalade den 21 januari 2026 i Enskifteshagen i Malmö och på andra platser i Malmö hade innehaft ett skarpt hel- eller halvautomatiskt skjutvapen utan rätt till det. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott för denna gärning, med samma händelsedatum.

Slutligen påstod åklagaren att den tilltalade olovligen hade använt kokain någon gång den 21 januari 2026 i Enskifteshagen i Malmö eller kort tid dessförinnan på okänd plats i Sverige. Tingsrätten dömde den tilltalade för ringa narkotikabrott för denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade och målsäganden hade träffats i Enskifteshagen i centrala Malmö och att det uppstod ett snabbt förlopp där ett skjutvapen förekom och minst ett skott avlossades. Rätten konstaterade att flera personer hade iakttagit delar av händelsen. Vittnena bedömdes som trovärdiga, och tingsrätten fäste särskild vikt vid att det var den tilltalade som hade vapnet i handen när skottet avlossades.

Rätten fann att det inte var visat att målsäganden hade ett skjutvapen i sin besittning. Tvärtom ansåg tingsrätten att utredningen visade att den tilltalade hade haft med sig vapnet till platsen. Som stöd för detta hänvisade rätten bland annat till vittnesuppgifter om att vapnet lyftes fram från kläder eller byxlinning samt till att den tilltalade själv tagit med sig vapnet därifrån efter händelsen.

Tingsrätten bedömde också att skottet hade avlossats medvetet. Rätten godtog inte den tilltalades uppgift om att skottet gick av av våda. Enligt domstolen talade förloppet, särskilt att vapnet togs fram och därefter avfyrades nästan omedelbart, för att den tilltalade medvetet sköt.

När det gällde nödvärn konstaterade tingsrätten att målsäganden hade haft en batong och att denne använt den mot den tilltalade. Den tilltalade hade därför haft rätt att freda sig. Domstolen ansåg emellertid att det var uppenbart oförsvarligt att besvara angreppet med att avfyra ett skjutvapen mot målsäganden. Tingsrätten pekade på att händelsen skedde dagtid på en öppen plats i centrala Malmö och att den tilltalade hade haft andra handlingsalternativ, som att hota, ropa på hjälp eller lämna platsen. Nödvärn och nödvärnsexcess fritog därför inte den tilltalade från ansvar.

Domstolen avfärdade också åtalet för försök till mord. Tingsrätten ansåg att det inte var visat att den tilltalade hade haft uppsåt att döda målsäganden. Även om skottet träffade målsäganden i underlivet och ledde till allvarliga skador, bedömde rätten att underlaget inte räckte för att slå fast att den tilltalade hade velat döda eller varit likgiltig inför att målsäganden skulle avlida. I stället bedömdes gärningen som grov misshandel eftersom den innebar ett medvetet skott mot målsäganden som orsakade allvarliga kroppsskador.

För grovt vapenbrott ansåg tingsrätten att den tilltalade hade innehaft vapnet på allmän plats, att vapnet användes i samband med skjutningen och att den tilltalade var narkotikapåverkad vid tillfället. Sammantaget bedömdes vapenbrottet som grovt.

Rätten godtog också att den tilltalade hade använt kokain och därmed gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott. Den delen av åtalet hade den tilltalade själv erkänt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov misshandel, grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 80 000 kronor jämte ränta från den 21 januari 2026. Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även att beslaget av en mobiltelefon som tagits hos den tilltalade ska bestå till dess domen vinner laga kraft och därefter återlämnas. Sekretessbestämmelsen ska fortsätta att gälla för vissa uppgifter i akten och för den del av förhöret med målsäganden som hölls inom stängda dörrar. Staten ska stå för kostnaderna för vissa ersättningar som beslutades i målet.

Fakta