Sexuellt utnyttjande av barn i stället för våldtäkt mot barn

Hovrätten har i ett överklagat mål ändrat tingsrättens dom för den tilltalade. I stället för våldtäkt mot barn döms den tilltalade nu för sexuellt utnyttjande av barn vid ett tillfälle, sexuellt övergrepp mot barn vid tre tillfällen och sexuellt ofredande mot barn. Fängelsestraffet sänks från tre år och sex månader till två år. Hovrätten sänker också skadeståndet till målsäganden från 345 000 kronor till 140 000 kronor.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Åklagaren hade i hovrätten justerat tidpunkterna för åtalspunkterna 2–6. Åtalspunkten 2 avsåg den 30 oktober 2024 eller annan tid inom perioden 21 oktober till 8 december 2024. Åtalspunkten 3 avsåg den 3 november 2024 eller annan tid inom samma period. Åtalspunkten 4 avsåg den 10 november 2024 eller annan tid inom samma period. Åtalspunkten 5 avsåg den 24 november 2024 eller annan tid inom samma period. Åtalspunkten 6 avsåg tiden mellan den 21 oktober och den 8 december 2024. Händelserna skulle enligt åklagaren ha inträffat i Borås stad.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för sexuellt ofredande mot barn, två fall av sexuellt övergrepp mot barn och våldtäkt mot barn. Tingsrätten ansåg att vissa sexuella övergrepp ingick i våldtäktsbrottet och bedömde därför att de skulle konsumeras av det grövre brottet. Hovrätten gjorde en annan bedömning. Domstolen fann att en av händelserna som låg bakom åtalspunkterna 3–4 och händelsen enligt åtalspunkten 6 utgjorde en och samma gärning men att det samlade förloppet inte skulle bedömas som våldtäkt mot barn, utan som sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 5 § brottsbalken. Hovrätten dömde dessutom för sexuellt övergrepp mot barn vid tre tillfällen enligt 6 kap. 6 § första stycket brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2025 samt för sexuellt ofredande mot barn enligt tingsrättens bedömning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhören i tingsrätten hade spelats upp, liksom barnförhöret med målsäganden. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens värdering av målsägandens berättelser och fann att de hade betydande bevisvärde. Hennes uppgifter fick också indirekt stöd av vad som framkommit till andra personer under den påstådda brottsperioden samt av meddelanden mellan målsäganden och den tilltalade. Hovrätten ansåg att dessa meddelanden var svåra att förena med den tilltalades förklaring.

Domstolen bedömde att det var styrkt att de påstådda händelserna ägt rum. När det gällde de specifika brottsdatumen för åtalspunkterna 2–6 fann hovrätten dock att osäkerheten var sådan att det i stället var styrkt att brott förekommit någon gång under de alternativa tidsperioderna. För åtalspunkten 1 ansåg hovrätten att händelsen ägt rum just den angivna dagen.

Hovrätten fann också att den tilltalade vid samtliga tillfällen visste att målsäganden var yngre än 15 år och att han var medveten om vad han gjorde. I fråga om åtalspunkten 6 konstaterade hovrätten att målsäganden först använde sin hand på den tilltalades penis, därefter övergick till oralsex och sedan fortsatte med handen efter att den tilltalade avbrutit henne. Hovrätten ansåg att den tilltalade hade relevant uppsåt även till det moment som avsåg oralsex, eftersom han inte avbröt det omedelbart.

Vid rubriceringen gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten. Domstolen ansåg att gärningen enligt åtalspunkten 6, tillsammans med ett händelseförlopp enligt någon av åtalspunkterna 3–4, skulle bedömas som sexuellt utnyttjande av barn. Hovrätten uttalade att gärningen i och för sig uppfyllde rekvisiten för våldtäkt mot barn, men att omständigheterna sammantaget gjorde att brottet var mindre grovt. Det avgörande för den bedömningen var bland annat att målsäganden inte var öppet motvillig, att hon på eget initiativ gick över till oralsex och att hennes ålder inte låg långt från gränsen för sexuellt självbestämmande.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen och dömde den tilltalade för sexuellt utnyttjande av barn vid ett tillfälle under perioden den 21 oktober 2024 till den 8 december 2024, sexuellt övergrepp mot barn vid tre tillfällen under samma period samt sexuellt ofredande mot barn. Hovrätten upphävde också tingsrättens förordnande om brott som bedömdes ingå i ett annat brott.

Påföljden bestämdes till fängelse i två år. Hovrätten ansåg att straffvärdet motsvarade detta och att det saknades skäl att välja annan påföljd. Tingsrätten hade tidigare bestämt straffet till fängelse i tre år och sex månader.

Hovrätten ändrade även skadeståndet. Den tilltalade ska betala 140 000 kronor till målsäganden jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 november 2024 till dess betalning sker. Tingsrätten hade tidigare dömt ut 345 000 kronor i skadestånd. Hovrätten uttalade att ersättningen för kränkning skulle bestämmas utifrån en helhetsbedömning av de upprepade kränkningarna och att 120 000 kronor var skäligt för kränkning, samtidigt som målsäganden också hade rätt till ersättning för sveda och värk.

Tingsrätten hade beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas samt att han skulle betala avgift till brottsofferfonden. I hovrättens dom återges inte någon ändring av häktningsfrågan eller brottsofferfondsavgiften, och någon sådan ändring anges därför inte här. Hovrätten beslutade också om fortsatt sekretess för vissa uppgifter och angav att den tilltalades försvarare skulle få ersättning av staten för sitt arbete.