Misshandel, barnfridsbrott och brott mot knivlagen fastställdes i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade mot tingsrättens dom i ett mål om bland annat misshandel, barnfridsbrott, brott mot knivlagen, våldsamt motstånd och våld mot tjänsteman. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i de överklagade delarna och gjorde ingen ändring av skuldfrågan, rubriceringarna eller påföljden. Den tilltalade dömdes därmed även fortsatt för flera brott, medan ett åtal för försök till våld mot tjänsteman förblev ogillat. Hovrätten konstaterade också att handläggningen i hovrätten varit långsam, men utan att detta ledde till någon lindring av påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas från åtalen för misshandel den 25 juli 2023 mot två målsäganden, våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och försök till våld mot tjänsteman. Han yrkade också att brottet mot knivlagen skulle bedömas som brott av normalgraden och att ett skadeståndsyrkande skulle avslås.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för två fall av barnfridsbrott den 19 juli 2023, misshandel den 19 juli 2023, två fall av misshandel den 25 juli 2023, grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 6 oktober 2023, våld mot tjänsteman den 6 oktober 2023 samt två fall av våldsamt motstånd den 6 oktober 2023. Åtalet för försök till våld mot tjänsteman den 6 oktober 2023 ogillades.

Hovrätten angav att den i de överklagade delarna prövade bevisningen och de rättsliga frågorna och att den instämde i tingsrättens bedömningar beträffande skuld, rubricering och skadestånd. Hovrätten utgick alltså från samma brottsliga händelser och gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades i huvudsak samma bevisning som vid tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten och filmsekvenser från övervakningsfilmer spelades upp. Hovrätten redovisade inte någon ny bevisning som ändrade prövningen.

Hovrätten konstaterade att den överklagade domen i de delar som inte överklagats redan innebar att den tilltalade hade gjort sig skyldig till två fall av barnfridsbrott och ett fall av misshandel. För de överklagade delarna fann hovrätten ingen grund för att frångå tingsrättens bedömningar. Domstolen höll därför fast vid tingsrättens syn på skuldfrågan, rubriceringen och skadeståndet.

Hovrätten tog också upp frågan om långsam handläggning. Den tilltalades överklagande kom in den 18 mars 2024, målet var klart för huvudförhandling den 17 oktober 2024 men sattes ut först till den 5 maj 2026. Hovrätten ansåg att handläggningstiden hade varit sådan att den tilltalades rätt till rättegång inom skälig tid hade kränkts. Domstolen uttalade att detta normalt skulle ha lett till kompensation genom påföljdslindring motsvarande en månads fängelse, men eftersom den tilltalade redan hade fullgjort den skyddstillsyn som tingsrätten dömt ut och övervakningen hade avslutats, skulle frågan i stället hanteras i statens skadereglering. Någon lindring av påföljden gjordes därför inte.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade fortfarande är dömd för två fall av barnfridsbrott, misshandel, grovt brott mot knivlagen, misshandel, våld mot tjänsteman och två fall av våldsamt motstånd. Åtalet för försök till våld mot tjänsteman förblev ogillat.

Påföljden var skyddstillsyn med föreskriften att den tilltalade skulle genomgå den planering som frivården i samråd med socialtjänsten fann lämplig samt att övervakare skulle utses av frivården. Hovrätten ändrade inte påföljden.

Den tilltalade skulle också betala skadestånd till flera målsäganden enligt tingsrättens dom, men någon närmare ändring av dessa beslut gjordes inte av hovrätten. Beslagtagen kniv och knogjärn skulle förverkas och beslaget bestå. Den tilltalade skulle vidare betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Hovrätten beslutade även att staten skulle stå för kostnaden för försvararen. Dessutom fick ett offentligt biträde ersättning av staten enligt hovrättens beslut. Någon uppgift om häktning framgår inte av det material som lämnats.