Grovt narkotikabrott och vapenbrott ledde till fängelse efter hovrättens prövning

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera narkotika- och vapenbrott samt trafikbrott. Hovrätten ändrade tingsrätten endast i fråga om straffets längd för den tilltalade och bestämde fängelsestraffet till ett år för narkotikabrottet som han dömdes för. För den andre tilltalade stod hovrättens dom fast vid att han dömdes för grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott och flera andra brott, och hans fängelsestraff bestämdes till tre år och sex månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde bland annat grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott, vapenbrott, narkotikabrott av normalgraden, ringa narkotikabrott, ringa brott, olovlig körning och rattfylleri. Hovrätten redovisade att åklagaren i överklagandet vidhöll de gärningspåståenden som lagts fram i tingsrätten.

För den tilltalade som hovrätten ändrade påföljden för avsåg åtalet grovt narkotikabrott. Hovrätten fann att han skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt åtalspunkten 1.1, bestående i att han förvarat 225,75 gram cannabis och cannabisharts samt 527,8 gram amfetamin, varav han den 31 mars till den 1 april 2018 i överlåtelsesyfte förvärvat 250 gram amfetamin. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för narkotikabrott, men hovrätten gjorde gärningen till grovt narkotikabrott.

Hovrätten fann också att den tilltalade skulle dömas för grovt vapenbrott enligt åtalspunkten 1.2. Vidare dömdes han för olovlig körning och rattfylleri enligt åtalspunkterna 1.3 och 1.4, samt för olovlig körning, rattfylleri och ringa narkotikabrott enligt åtalspunkterna 2.1 till 2.3. Hovrätten dömde honom också för vapenbrott av normalgraden enligt åtalspunkten 3 och för ringa narkotikabrott samt vapenbrott, ringa brott enligt åtalspunkterna 4.1 och 4.2.

Den andre tilltalade dömdes för narkotikabrott enligt åtalspunkten 5.2. Hovrätten kom fram till att han inte skulle dömas för överlåtelse av narkotikan, men att han hade förmedlat kontakt mellan säljare och köpare på ett sätt som främjat narkotikahandeln. Tingsrätten hade dömt honom för narkotikabrott, och hovrätten stod i den delen fast vid att gärningen var straffbar men preciserade ansvarstexten på det sättet att hans agerande bestod i kontaktförmedling.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. De ljud- och videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp, och hovrätten tog del av ytterligare vittnesbevisning samt en rapport om tömning av en mobiltelefon. Även syn hölls på en nyckel.

När det gällde den tilltalades kännedom om narkotikan och vapnen fann hovrätten, i linje med tingsrätten, att det var styrkt att han kände till narkotikan som hittades i hans lägenhet och i källarförrådet samt att han också kände till vapnen och ammunitionen i källarförrådet. Hovrätten ansåg att hans uppgifter om andra personers tillgång till lägenheten och förrådet var vaga och att omständigheterna kring nycklarna talade emot hans förklaring. Därför stod skuldfrågan fast och gärningarna bedömdes som grova i den del som avsåg narkotika och det ena vapenbrottet.

För vapeninnehavet i fordonet gjorde hovrätten däremot en annan rubricering än tingsrätten. Hovrätten ansåg att den tilltalade gjort sig skyldig till innehav av ett vapen och ammunition i ett fordon på allmän plats, men att omständigheterna inte visade att brottet var grovt. Vapnet var inte av militär karaktär och det var inte visat att det var av särskilt farlig beskaffenhet. Därför dömdes han för vapenbrott av normalgraden.

I fråga om narkotikabrottet som rörde den andre tilltalade ansåg hovrätten att utredningen visade att det var han som stod bakom kommunikationen via telefonen och att han förhandlat med den tilltalade om en bilaffär där narkotika användes som betalning. Hovrätten fann att 250 gram amfetamin hade överlämnats. Samtidigt fanns osäkerhet om vem som ägde narkotikan. Därför ansåg hovrätten att hans roll inte säkert kunde bedömas som en egen överlåtelse, utan att han skulle dömas för att ha förmedlat kontakt mellan säljare och köpare. Gärningen bedömdes som narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes i hovrätten till fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten konstaterade att de allvarligaste gärningarna var det grova narkotikabrottet och det grova vapenbrottet och att påföljden därför skulle vara fängelse. Hovrätten redovisade också att den tilltalade varit anhållen och häktad sedan den 12 april 2018 och att han varit frihetsberövad i knappt fem månader. Han skulle stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

För den andre tilltalade bestämdes fängelsestraffet till ett år. Hovrätten ansåg att hans gärning hade ett straffvärde som närmade sig överlåtelse av motsvarande mängd narkotika, men att han endast skulle dömas för kontaktförmedling. Hovrätten uttalade också att det saknades skäl att inte förverka villkorligt medgiven frihet, vilket innebar att tingsrättens förordnande om detta stod fast. Han skulle också stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom endast i fråga om straffets längd för den andre tilltalade. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast, inklusive beslutet om förverkande och beslag. Ersättning till försvararen bestämdes i hovrätten till 26 162 kronor och kostnaden skulle bäras av staten.