Villkorlig dom efter misshandel med bil

Tingsrätten har dömt den tilltalade för misshandel efter en händelse den 18 mars 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet fanns en åtalspunkt. Den avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och gällde att den tilltalade med personbil eller ett liknande motorfordon körde emot målsäganden så att hon föll till marken. Därefter ska den tilltalade, med samma fordon, ha kört på målsägandens ben. Enligt åtalet inträffade detta den 18 mars 2026 på Ängegatan i Östersund, och målsäganden uppgavs ha drabbats av smärta och blånad. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde den tilltalade för misshandel av normalgraden.

Den tilltalade förnekade brott och bestred skadeståndet. Målsäganden begärde skadestånd om 8 800 kronor, varav 8 000 kronor avsåg kränkning och 800 kronor sveda och värk, med ränta från den 18 mars 2026. Under rättegången hördes målsäganden, ett vittne och ett vittne som kallades av den tilltalade. Den tilltalade hördes också.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad, logisk och återhållen. Domstolen fäste vikt vid att hon inte överdrev sådant som kunde tala till den tilltalades nackdel, bland annat genom att uppge att fallet inte berodde på att hon blev påkörd från början utan att hon halkade när bilen körde mot henne. Hennes uppgifter bedömdes som trovärdiga och tillförlitliga.

Målsägandens berättelse fick enligt tingsrätten stöd av vad vittnet berättade. Vittnet uppgav bland annat att bilen körde i riktning mot målsäganden, att hon föll bakåt och att hennes ben hamnade under bilen. Vittnet beskrev också att bilen därefter backade och körde därifrån. Journalanteckningar och fotografier gav enligt domstolen ytterligare stöd för att benet hade blivit påkört och att det orsakat smärta och blånad.

Tingsrätten godtog därför målsägandens version av händelsen och fann det styrkt att den tilltalade körde på henne med bilen så att hon ådrog sig smärta och blånad. Domstolen bedömde också att den tilltalade handlat med likgiltighetsuppsåt. Det avgörande var att han, genom att köra mot målsäganden på ett uppenbart farligt sätt, måste ha insett risken för att köra på henne och orsaka skada, utan att den insikten avhöll honom.

Den tilltalades och det andra vittnets uppgifter tillmättes inte avgörande betydelse. Tingsrätten ansåg att deras berättelser i flera delar framstod som en inövad efterhandskonstruktion och att de inte försvagade åklagarens bevisning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 500 kronor. Vid straffmätningen beaktade tingsrätten den tilltalades ungdom.

Skadeståndsyrkandet om kränkningsersättning bifölls och den tilltalade ska betala 8 000 kronor till målsäganden. Ränta ska betalas enligt 6 § räntelagen från den 18 mars 2026. Däremot avslogs yrkandet om ersättning för sveda och värk, eftersom åklagaren inte hade lagt fram utredning som gav stöd för den delen av yrkandet.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för den ersättning som tillerkändes det offentliga biträdet.