Den tilltalade döms till rättspsykiatrisk vård

Den tilltalade döms för två fall av brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för misshandel. Han frikänns däremot från åtalet för olaga hot. Påföljden bestäms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och stå kvar i häkte till dess domen får laga kraft i frågan om påföljd.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gäller händelser under maj och juni 2026. Enligt tingsrätten hade den tilltalade vid flera tillfällen under den perioden uppehållit sig vid målsägandens bostad för att konfrontera honom. Åtalen avser händelser den 4 maj och den 6 juni 2026.

Vid den första åtalspunkten gällde det brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, den 4 maj 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade haft en kniv på allmän plats utan att det var befogat, på Marmorvägen i Uppsala. Tingsrätten dömde den tilltalade för brott mot knivförbudslagen vid detta tillfälle, men inte som grovt brott.

Vid den andra åtalspunkten gällde det misshandel den 6 juni 2026 i Uppsala. Enligt åtalet hade den tilltalade, beväpnad med en matkniv, angripit målsäganden med sparkar och slag mot huvud och kropp samt skurit honom med kniven. Tingsrätten fann att den tilltalade hade angripit målsäganden med ett knytnävsslag som fällde honom till marken och därefter gett ytterligare slag mot kroppen samt sparkat mot hans ben, men domstolen fann inte tillräckligt stöd för att den tilltalade hade skurit målsäganden med kniven.

Vid den tredje åtalspunkten gällde det olaga hot den 6 juni 2026 i Uppsala. Åklagaren påstod att den tilltalade, beväpnad med en matkniv, hade hotat målsäganden genom uttalanden med innebörd att han skulle skada eller döda honom och inte lämna honom ifred. Tingsrätten frikände den tilltalade från denna gärning.

Vid den fjärde åtalspunkten gällde det brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål den 6 juni 2026 i Uppsala. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade haft en kniv på allmän plats utan att det var befogat. Tingsrätten dömde den tilltalade även för denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens berättelse framstod som självupplevd och trovärdig. Den fick stöd av skriftlig bevisning och i viss mån även av vittnesmålet. Domstolen fann därför utrett att den tilltalade, med en matkniv i fickan, hade angripit målsäganden med ett knytnävsslag som fick honom att falla till marken, att ytterligare slag hade utdelats och att den tilltalade därefter sparkat mot målsägandens ben. Däremot ansåg tingsrätten att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att den tilltalade hade skurit målsäganden med kniven.

I fråga om det påstådda olaga hotet konstaterade tingsrätten att det stod ord mot ord. Vittnet hade uppgett att han hörde att den tilltalade kallade målsäganden för fegis, men inte att något hot uttalades. Åtalet i den delen bedömdes därför inte vara styrkt.

När det gällde knivbrotten fann tingsrätten genom den tilltalades egna uppgifter att han hade innehaft knivarna i strid med knivförbudslagen och att innehavet inte varit befogat. För den första gärningen ansågs den tilltalade ha haft kniven lättillgängligt i självförsvarssyfte, vilket bedömdes som försvårande, och det fanns risk för att kniven skulle komma till användning i brottsligt syfte. För den andra gärningen konstaterade domstolen att den tilltalade hade kniven med sig i ryggsäcken när han skulle uppsöka målsäganden och att även detta innehav var obefogat. Omständigheterna ansågs dock inte så försvårande att brottet skulle bedömas som grovt.

Den tilltalade invände att han hade handlat i nödvärn. Tingsrätten avvisade den invändningen och fann att det inte hade förelegat något påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp från målsägandens sida. Domstolen ansåg inte heller att det fanns stöd för ett inbillat nödvärn på ett sätt som skulle frita den tilltalade från ansvar. Tingsrätten godtog inte heller att den tilltalade saknat sådan medvetenhet att uppsåt skulle vara uteslutet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för brott mot knivförbudslagen vid två tillfällen, den 4 maj 2026 och den 6 juni 2026, samt för misshandel den 6 juni 2026. Han frikänns från olaga hot den 6 juni 2026.

Påföljden bestäms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten fann att gärningarna hade begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och att förutsättningar för rättspsykiatrisk vård förelåg. Domstolen bedömde också att brottsligheten var av så allvarligt slag att särskild utskrivningsprövning skulle förenas med vården.

Den tilltalade ska betala 20 000 kronor i skadestånd till målsäganden, med ränta från den 6 juni 2026 till dess betalning sker. Skadeståndet avser kränkning och gäller den åtalspunkt som avsåg misshandeln. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. De beslagtagna knivarna förverkas, och den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess domen får laga kraft i frågan om påföljd.