Bokföringsbrott med villkorlig dom

Den tilltalade döms för både grovt bokföringsbrott och bokföringsbrott av normalgraden. Tingsrätten har bestämt påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst, och om fängelse i stället hade valts hade straffet blivit sex månader. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden och återbetala försvararkostnader till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet gällde åtalet den tilltalades ansvar som formell företrädare för ett bolag med säte i Stockholms stad. Enligt åtalet i den första åtalspunkten hade den tilltalade åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att underlåta att löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt under räkenskapsåret 2024, det vill säga den 1 januari 2024 till den 31 december 2024. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt eftersom det avsett ett betydande belopp, och tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken.

I den andra åtalspunkten gällde åtalet bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Där påstod åklagaren att den tilltalade inte hade avslutat den löpande bokföringen med årsredovisning för räkenskapsåret 2023 före den 1 juli 2024. Tingsrätten fann att årsredovisningen hade lämnats in den 19 december 2024 och att gärningen därför utgjorde bokföringsbrott av normalgraden.

Den tilltalade förnekade brott i båda åtalspunkterna. Han medgav att han varit formell företrädare för bolaget. När det gällde den första åtalspunkten uppgav han att han hade delegerat bokföringsskyldigheten till annan och att han saknat kännedom om bristerna. När det gällde den andra åtalspunkten medgav han att årsredovisningen lämnades in 5 månader och 18 dagar för sent. Han bestred dock uppsåt och oaktsamhet och ansåg i andra hand att den första gärningen skulle bedömas som brott av normalgraden och den andra som ringa brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att den tilltalade som formell företrädare varit ansvarig för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Beträffande den första åtalspunkten fann rätten, med stöd av utredningen och konkursförvaltarens och ekorevisorns uppgifter, att det hade funnits betydande brister i bokföringen under perioden den 1 januari till den 30 september 2024. Rätten konstaterade att affärshändelser inte hade bokförts löpande och att räkenskapsinformation inte hade bevarats på ett betryggande sätt. Bristerna ansågs ha varit sådana att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunde bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten fann också att den tilltalade haft uppsåt, bland annat eftersom vittnen hade gjort tydligt att de behövde ytterligare underlag för att kunna sköta bokföringen och han ändå inte agerade. Åtalet i denna del var därför styrkt.

För den andra åtalspunkten konstaterade tingsrätten att den tilltalade hade haft uppsåt till att bolaget var skyldigt att lämna in årsredovisning och att han trots påminnelser och kontakter inte såg till att årsredovisningen färdigställdes i tid. Rätten ansåg därför att även denna gärning var begången uppsåtligen. Sammantaget bedömde tingsrätten att den första gärningen skulle rubriceras som grovt bokföringsbrott och den andra som bokföringsbrott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde ett sammanlagt straffvärde till sex månaders fängelse. Trots detta valdes villkorlig dom i förening med samhällstjänst som påföljd. Alternativstraffet bestämdes till fängelse i sex månader. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr.

När det gällde ersättning till försvararen bestämdes statens ersättning till 11 030 kr, avseende arbete och mervärdesskatt. Den tilltalade ska återbetala hela kostnaden till staten.