Våldsamt motstånd vid omhändertagande

Tingsrätten har dömt den tilltalade för våldsamt motstånd efter en händelse den 25 juli 2026. Enligt domen skulle poliser omhänderta honom enligt lagen om omhändertagande av berusade personer när han satte sig till motvärn. Påföljden bestämdes till dagsböter och han ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal för våldsamt motstånd och gjorde gällande att den tilltalade den 25 juli 2026 på Nordahls väg i Rättviks kommun hade satt sig till motvärn genom att försöka slita sig loss, kränga med kroppen och spänna armarna för att hindra två poliser när de skulle omhänderta honom enligt lagen om omhändertagande av berusade personer. Åtalet avsåg brott enligt 17 kap. 4 § och 5 § brottsbalken.

Den tilltalade förnekade gärningen. Han uppgav att han hade druckit alkohol men att han inte var så berusad som polisen ansåg. Enligt honom berodde hans beteende på att han mådde illa efter att ha fått i sig körsbär, att han försökte kräkas och att han därefter drabbades av en panikattack. Han beskrev att polisen ryckte i honom, att han fick ont när armarna drogs uppåt och att han blev spänd i kroppen.

Vittnet, som var en av poliserna som deltog i ingripandet, uppgav att det var en fredagskväll i slutet av juli och att hon fått ett larm om en berusad person som mådde dåligt och hade spytt. När patrullen hittade den tilltalade satt han mot en vägg och hade spytt bredvid sig. Enligt vittnet ansåg polisen att han var så berusad att han inte kunde ta hand om sig själv. Hon berättade att den tilltalade satte sig till motvärn genom att kränga med överkroppen, att han inte var medgörlig när de försökte föra honom till bilen och att de till slut behövde kalla dit kollegor och använda elpistol för att få på honom handfängsel.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att åklagaren hade bevisbördan och att det för fällande dom krävdes att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade begått gärningen. Rätten fann att vittnets berättelse bekräftade åklagarens påstående och att det inte framkommit någon anledning att ifrågasätta hennes uppgifter. Domstolen lade också vikt vid att den tilltalades egna uppgifter i huvudsak stödde händelseförloppets yttre konturer, särskilt att han spände armarna när poliserna skulle omhänderta honom.

Den tilltalades förklaring om panikattack ansågs sakna stöd i utredningen. Tingsrätten bedömde den uppgiften som en efterhandskonstruktion och fann att han varit medveten om att det var poliser som ingrep mot honom och att han genom sitt agerande hindrat dem i myndighetsutövningen. Åtalet ansågs därmed styrkt, men domstolen ändrade den rättsliga rubriceringen så att endast 17 kap. 4 § brottsbalken ansågs tillämplig.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för våldsamt motstånd, begånget den 25 juli 2026. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kronor, totalt 2 000 kronor. Tingsrätten uppgav att den tilltalades ungdom hade beaktats vid straffmätningen. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.