Bokföringsbrott och skattekontroll i enskild firma

Den tilltalade döms för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll efter brister i bokföringen för ett räkenskapsår under 2022. Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst och dömde även ut företagsbot. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade bedrivit bokföringspliktig enskild näringsverksamhet och ansvarat för att bokföringsskyldigheten fullgjordes. Skatteverket beslutade om revision den 20 september 2023. Åtalspunkt 1 gällde bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Gärningen avsåg perioden den 1 januari 2022 till den 31 december 2022, då den tilltalade enligt åtalet åsidosatte bokföringsskyldigheten genom att inte bokföra intäkter om cirka 250 000 kronor. Åsidosättandet hade skett inom Eskilstuna kommun eller på annan plats i landet, och enligt åtalet kunde rörelsens förlopp inte i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten dömde den tilltalade för detta brott.

Åtalspunkt 2 gällde försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69). Även denna gärning avsåg perioden den 1 januari 2022 till den 31 december 2022. Enligt åtalet byggde punkten på samma bokföringsbrister som under åtalspunkt 1 och de hade gett upphov till fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvårades. Även för denna punkt dömde tingsrätten den tilltalade.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav att han av oaktsamhet hade begått gärningarna men förnekade uppsåt. Han medgav också de faktiska omständigheterna men bestred att han haft ett skatteundandragande syfte. Tingsrätten fann att de objektiva förutsättningarna för bokföringsbrott var uppfyllda. Domstolen hänvisade till den skriftliga bevisningen och till den tilltalades egna uppgifter om att det saknats bokföring för aktuellt räkenskapsår, vilket gjort att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

När det gällde skuldfrågan ansåg tingsrätten att den tilltalades uppgifter visade att han under lång tid bedrivit verksamheten och att det ställs höga krav på näringsidkare att sköta bokföringen enligt reglerna. Domstolen fäste vikt vid att han själv uppgett att han känt till att affärshändelser måste bokföras och att nödvändiga dokument skulle lämnas till redovisningsbyrån. Tingsrätten bedömde därför att han agerat med erforderligt uppsåt och att åtalet för bokföringsbrott var styrkt.

Eftersom tingsrätten redan funnit att den tilltalade uppsåtligen åsidosatt bokföringsskyldigheten fann domstolen också att han skulle dömas för försvårande av skattekontroll. Domstolen ansåg att han även i denna del agerat med uppsåt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 75 timmar. Domstolen uttalade att brottsligheten hade ett straffvärde motsvarande fängelse i två månader, men att detta inte var så högt att fängelse måste följa. Om fängelse i stället hade valts skulle påföljden ha bestämts till två månader.

Den tilltalade ålades också företagsbot. Åklagaren hade begärt 100 000 kronor, men tingsrätten fann mot bakgrund av det nära sambandet med skattetillägg att beloppet skulle jämkas till 50 000 kronor. Den tilltalade ska dessutom betala 800 kronor till brottsofferfonden.

I fråga om kostnader för försvarare beslutade tingsrätten att ersättning om 5 061 kronor skulle utgå av staten till försvararen, och att den tilltalade skulle återbetala samma belopp till staten.